Verkligheten!
Jag har funderat mycket under de fem dagar som jag INTE har bloggat. Hur ser vår verklighet ut? För oss så kallade vuxna, för ungdomar och för de allra minsta i vårt samhälle?
Om jag ser tillbaka på hur min tid som ungdom såg ut, så tyckte jag nog att den var väldigt tuff. Jag sportade (fotboll, jazzdans och karate) och gick i skolan. Jag fick aldrig någon support av mina föräldrar gällande varken skolan eller idrottandet. Aldrig att de skjutsade mig till träning eller match (vi bodde 8 km från stan). Jag fick allt ta och cykla till stan. Mina föräldrar var aldrig och såg en enda match jag spelade! Jag minns inte att jag någonsin tyckte att det var konstigt. Mina föräldrar är som dom är. Jag var fullt medveten om detta. I skolan gick det bra för mig. Bra betyg, inget strul med lärare (nåja, förutom EN gång, när jag var lite väl kaxig och slängdes ut) och jag fick aldrig hjälp av mina föräldrar. Dom förhörde mig inte inför läxförhör eller prov. Allt detta fick jag fixa själv. Inte för att dom var ointresserade utan mer för att de inte hade den förmågan eller kunskapen. Min mamma och pappa hade bara gått sju-årig folkskola i Finland. Sedan kan jag tycka att dom är lite emotionellt hämmade. Kan inte minnas att det har sagt till mig att de älskar mig. Jag vet att dom gör det, men dom kan inte uttrycka detta. Nog om mina egna föräldrar (lär återkomma om dom. Dom är verkligen ett kapitel för sig.)
När jag själv blev mamma hände något märkligt med mig! Jag fanns inte i första rummet längre. Två andra individer hade tagit den platsen! Det finns inte något jag inte skulle göra för att mina barn ska ha det bra! Jag skulle aldrig kunna må bra OM inte mina barn mår bra! Men hur vet jag om mina barn har det bra? Skulle dom säga till mig om det vore så att deras liv inte är en dans på rosor? Om dom har bekymmer? Jag hoppas verkligen det! Jag hoppas att jag har uppfostrat dom att känna den tryggheten att kunna ventilera problem, stora som små, med mig!
Jag tror och hoppas att alla barn ska få känna den tryggheten med sina föräldrar eller med någon annan vuxen (om föräldrarna inte finns i livet eller kvar i barnens liv längre). Alla har vi nog tyckt att vår egen ungdomstid var jobbig, men hur är den egentligen för dom som lever sin ungdomstid just nu? I mitt jobb möter jag många ungdomar som har det tufft. Dom skär sig, festar hårt på helgerna och börjar röka tidigt. Många har föräldrar som inte har tid med dom. Deras egen tid går före. Det finns föräldrar som inte kommer på föräldramöten för att de har fullt upp med sig själva. Allt från träning, möten, utlandsresor m.m. Jag menar...föräldramöten som är en gång per termin! Snacka om att prioritera fel!
Så vilka krav ställs på ungdomarna idag? Vad får dom att må så dåligt att dom tar fel beslut eller i värsta fall katastrofala beslut? Fel beslut kan vara allt från att ge vika för grupptryck (festandet, tidig sexdebut, rökandet, drogandet, skolkandet...) till att avsluta sitt liv.
Vi måste finnas där för våra barn och ungdomar. Oavsett om vi vuxna får bekräftelse eller inte! Barn & ungdomar som har ärr inombords kan inte ge något tillbaka. Dom behöver ta emot tills ärren har läkt. Villkorslöst!
Om jag ser tillbaka på hur min tid som ungdom såg ut, så tyckte jag nog att den var väldigt tuff. Jag sportade (fotboll, jazzdans och karate) och gick i skolan. Jag fick aldrig någon support av mina föräldrar gällande varken skolan eller idrottandet. Aldrig att de skjutsade mig till träning eller match (vi bodde 8 km från stan). Jag fick allt ta och cykla till stan. Mina föräldrar var aldrig och såg en enda match jag spelade! Jag minns inte att jag någonsin tyckte att det var konstigt. Mina föräldrar är som dom är. Jag var fullt medveten om detta. I skolan gick det bra för mig. Bra betyg, inget strul med lärare (nåja, förutom EN gång, när jag var lite väl kaxig och slängdes ut) och jag fick aldrig hjälp av mina föräldrar. Dom förhörde mig inte inför läxförhör eller prov. Allt detta fick jag fixa själv. Inte för att dom var ointresserade utan mer för att de inte hade den förmågan eller kunskapen. Min mamma och pappa hade bara gått sju-årig folkskola i Finland. Sedan kan jag tycka att dom är lite emotionellt hämmade. Kan inte minnas att det har sagt till mig att de älskar mig. Jag vet att dom gör det, men dom kan inte uttrycka detta. Nog om mina egna föräldrar (lär återkomma om dom. Dom är verkligen ett kapitel för sig.)
När jag själv blev mamma hände något märkligt med mig! Jag fanns inte i första rummet längre. Två andra individer hade tagit den platsen! Det finns inte något jag inte skulle göra för att mina barn ska ha det bra! Jag skulle aldrig kunna må bra OM inte mina barn mår bra! Men hur vet jag om mina barn har det bra? Skulle dom säga till mig om det vore så att deras liv inte är en dans på rosor? Om dom har bekymmer? Jag hoppas verkligen det! Jag hoppas att jag har uppfostrat dom att känna den tryggheten att kunna ventilera problem, stora som små, med mig!
Jag tror och hoppas att alla barn ska få känna den tryggheten med sina föräldrar eller med någon annan vuxen (om föräldrarna inte finns i livet eller kvar i barnens liv längre). Alla har vi nog tyckt att vår egen ungdomstid var jobbig, men hur är den egentligen för dom som lever sin ungdomstid just nu? I mitt jobb möter jag många ungdomar som har det tufft. Dom skär sig, festar hårt på helgerna och börjar röka tidigt. Många har föräldrar som inte har tid med dom. Deras egen tid går före. Det finns föräldrar som inte kommer på föräldramöten för att de har fullt upp med sig själva. Allt från träning, möten, utlandsresor m.m. Jag menar...föräldramöten som är en gång per termin! Snacka om att prioritera fel!
Så vilka krav ställs på ungdomarna idag? Vad får dom att må så dåligt att dom tar fel beslut eller i värsta fall katastrofala beslut? Fel beslut kan vara allt från att ge vika för grupptryck (festandet, tidig sexdebut, rökandet, drogandet, skolkandet...) till att avsluta sitt liv.
Vi måste finnas där för våra barn och ungdomar. Oavsett om vi vuxna får bekräftelse eller inte! Barn & ungdomar som har ärr inombords kan inte ge något tillbaka. Dom behöver ta emot tills ärren har läkt. Villkorslöst!
Med tårar i ögonen...
Orkar inte skriva så mycket. Vill bara ventilera lite av alla de känslor som rumlar i mig! Jag är så otroligt ledsen idag! En av mina gamla elever tog ett stort tungt jobbigt beslut igår. Han valde att lämna denna värld. En grabb som ännu inte har hunnit känna av vuxenvärlden, bestämde sig för att avsluta sitt liv!
Vad är det som får en ung människa att ta ett sådant beslut? Hur mår våra barn egentligen? Jag skrev om mina barn igår. Mår dom bra? Hur vet jag det? Döljer de sina känslor? Massor av tankar virvlar runt i huvudet...
Jag återkommer med fler tankar en annan dag! Ta väl hand om varandra och ta ingenting för givet!
Vad är det som får en ung människa att ta ett sådant beslut? Hur mår våra barn egentligen? Jag skrev om mina barn igår. Mår dom bra? Hur vet jag det? Döljer de sina känslor? Massor av tankar virvlar runt i huvudet...
Jag återkommer med fler tankar en annan dag! Ta väl hand om varandra och ta ingenting för givet!
Mina älskade barn!
Jag njuter i fulla drag av att ha min dotter hemma en hel vecka. Tiden kommer nog tyvärr att rinna iväg allt för snabbt! Sen är det bara att inse fakta! Hennes liv och umgänge inkluderar fler än bara en mamma. Som den förstående mor jag är... accepterar jag att en snart 20-åring vill göra mer än att sitta hemma med sin lilla mamma. Jag har övat i snart 4 år på att klippa navelsträngen. Från den dagen hon flyttade till Växjö för att studera på Konst & Design gymnasiet har jag tränat på det! Själv tycker jag att jag har lyckats bra! Dottern kanske har en annan åsikt, vad vet jag? Nu när hon bor i London ringer jag "bara" varannan eller var tredje dag . Duktigt, eller hur?
Jag blir så rörd och även tacksam över att se vilken bra relation mina två barn har med varandra! De kramar och visar varandra att de älskar varandra (kanske inte alla gånger...men för det mesta). Klart att de inte alltid är sams, vilket vore väldigt konstigt. Alla har vi rätt till en egen vilja/åsikt. Dock är de väldigt gulliga mot varandra. Jag känner att jag och min man (även deras pappa naturligtvis) har gjort ett jäkla bra jobb!
Hurra hurra hurra vad jag är bra!
Fixade naturligtvis teoriprovet igår! Tji fick jag, som tvivlade på alla som trodde på mig! :) Men gud vad svårt det var! Jag hade pluggat ordentligt och gjorde alla tester på körskolan + att jag hade tester som jag tränade på hemma. Trots det var det skitsvårt! De första sju frågorna hade jag aldrig sett förut, snacka om panikkänsla! När Godkänd dök upp på skärmen, då kändes det som om jag ville ta hela världen i min famn. Nu är det "bara" körningen kvar!
Idag är det bara två dagar kvar till min dotter kommer hem från London. Hon stannar drygt en vecka, sen åker hon tillbaka och gör sin sista termin. Jag har tagit ledigt två dagar så att jag kan umgås med henne! Bl.a. ska vi till IKEA (Kungens Kurva- Stockholm) och strosa runt. Min man haaatar att gå på IKEA och han beter sig som ett barn när vi väl är där. Börjar direkt gnälla om att han vill åka hem. Känns det igen av någon? Nu ligger det till så att han är "skyldig" mig ett besök på Sveriges största möbelvaruhus. Vi brukar nämligen slå vad om like olika saker när det är match mellan våra lag eller nationer. Jag håller på Sverige och han på Finland. Jag håller på SSK i ishockey och han på Luleå o.s.v. När det var LG-Hockeygames och Sverige & Finland möttes, slog vi naturligtvis vad. Jag vann! (vad annars). Kontentan blev att han ska tillbringa en heldag med mig på IKEA och INTE gnälla en enda gång. Nice...
Nu längtar jag till fredag! Tänk att få krama sitt barn igen! Finns det något som slår det?
Idag är det bara två dagar kvar till min dotter kommer hem från London. Hon stannar drygt en vecka, sen åker hon tillbaka och gör sin sista termin. Jag har tagit ledigt två dagar så att jag kan umgås med henne! Bl.a. ska vi till IKEA (Kungens Kurva- Stockholm) och strosa runt. Min man haaatar att gå på IKEA och han beter sig som ett barn när vi väl är där. Börjar direkt gnälla om att han vill åka hem. Känns det igen av någon? Nu ligger det till så att han är "skyldig" mig ett besök på Sveriges största möbelvaruhus. Vi brukar nämligen slå vad om like olika saker när det är match mellan våra lag eller nationer. Jag håller på Sverige och han på Finland. Jag håller på SSK i ishockey och han på Luleå o.s.v. När det var LG-Hockeygames och Sverige & Finland möttes, slog vi naturligtvis vad. Jag vann! (vad annars). Kontentan blev att han ska tillbringa en heldag med mig på IKEA och INTE gnälla en enda gång. Nice...
Nu längtar jag till fredag! Tänk att få krama sitt barn igen! Finns det något som slår det?
Plugga teori!
Sitter just nu (nåja,, inte precis just nu...) och pluggar inför MC-teoriprovet imorgon. Jag förstår mig inte på mig själv. Trots att jag har mellan 67-70 poäng (av 70 möjliga poäng) varje gång, så är jag otroligt nervös inför imorgon. Prestationsångest kanske? Klart att det är! Det enda jag har fått höra är att "Teorin är väl inget problem för dig. Du mer ditt läshuvud!"
Ska jag vara glad eller ska jag vara...vad? I och med att alla tar för givet att jag klarar mig galant imorgon, så blir jag osäker själv. Konstigt! Min man sa för bara en stund sen "Varför ska du plugga mer. Du fixar ju det här." Tack du! Det vet jag faktiskt inte förrän imorgon ca: kl.09.30. Så tills jag är säker, pluggar jag!
Om 45 minuter ska jag vara tillbaka på skolan. Det är skolråd idag. Skolråd är ett forum där alla skolans olika Husråd representeras. På min arbetasplats har vi barn från förskolan upp till årskurs 9. Alla arbetslag i skolan representeras av ett Husråd. Där föräldrar från varje klass, elevrepresentanter & lärarrepresentanter deltar. De träffas två gånger per termin och diskuterar olika frågor som är aktuella. Allt från ventilation, skolmat till skolmaterial. Vi har ofta mycket givande samtal. Mellan dessa två möten träffas representanter från de olika Husråden och skolledningen för att diskutera det som har kommit upp på de olika mötena med Husråden = Skolråd. Hängde ni med?
Kontentan av detta är, att jag ville få fram att det är dags för mig att snart bege mig till min arbetsplats igen. MEN JAG ÄR LEDIG IMORGON FÖRMIDDAG ISTÄLLET! Då ska jag göra mitt teoriprov kl.08.30! Hugaligen...men som sagt: Det ska ju inte vara något problem för mig, enligt de som vet!
Ska jag vara glad eller ska jag vara...vad? I och med att alla tar för givet att jag klarar mig galant imorgon, så blir jag osäker själv. Konstigt! Min man sa för bara en stund sen "Varför ska du plugga mer. Du fixar ju det här." Tack du! Det vet jag faktiskt inte förrän imorgon ca: kl.09.30. Så tills jag är säker, pluggar jag!
Om 45 minuter ska jag vara tillbaka på skolan. Det är skolråd idag. Skolråd är ett forum där alla skolans olika Husråd representeras. På min arbetasplats har vi barn från förskolan upp till årskurs 9. Alla arbetslag i skolan representeras av ett Husråd. Där föräldrar från varje klass, elevrepresentanter & lärarrepresentanter deltar. De träffas två gånger per termin och diskuterar olika frågor som är aktuella. Allt från ventilation, skolmat till skolmaterial. Vi har ofta mycket givande samtal. Mellan dessa två möten träffas representanter från de olika Husråden och skolledningen för att diskutera det som har kommit upp på de olika mötena med Husråden = Skolråd. Hängde ni med?
Kontentan av detta är, att jag ville få fram att det är dags för mig att snart bege mig till min arbetsplats igen. MEN JAG ÄR LEDIG IMORGON FÖRMIDDAG ISTÄLLET! Då ska jag göra mitt teoriprov kl.08.30! Hugaligen...men som sagt: Det ska ju inte vara något problem för mig, enligt de som vet!
Aj aj aj
Efter gårdagens aktiviteter i Romme känns det som om min kropp inte är riktigt sams med mig! Jag kunde tyvärr inte åka för fullt igår. Mina knän protesterade häftigt! Det innebar att jag fick ge upp efter halva dagen! Inte kul!
Jag tror att min vikt har något med detta att göra! Jag har två skadade knän (efter fotboll & innebandy), men vikten gör nog att de inte tål den påfrestningen som det innebär att åka slalom. Vi som ska till Sälen i påsk!! Blir det till att råbanta i tre veckor, eller?
Vet faktiskt inte hur jag ska ställa mig till detta. Kanske läge att inse att jag måste ha en mer långsiktig plan. Hetsbanta eller svält, som jag skulle kalla det, är inte en bra lösning. Med min lilla ämnesomsättning är det inte läge för att laborera med kroppen. Bara inse fakta: Jag är begränsad i allt som rör aktiviteter! Känner mig helt plötsligt som en gammal tant. Min egen mamma har bättre förutsättningar än jag! Hon fyllde pensionär i början av månaden! Jag har ju ändå varit en idrottstjej i många många år.
Ska imorgon till ett gym och prata med dem och se om det finns något jag kan göra för att stärka musklerna runt knäna, så att jag åtminstone kan åka lite slalom i påsk. Jag är nöjd med det lilla jag kan få...
Jag tror att min vikt har något med detta att göra! Jag har två skadade knän (efter fotboll & innebandy), men vikten gör nog att de inte tål den påfrestningen som det innebär att åka slalom. Vi som ska till Sälen i påsk!! Blir det till att råbanta i tre veckor, eller?
Vet faktiskt inte hur jag ska ställa mig till detta. Kanske läge att inse att jag måste ha en mer långsiktig plan. Hetsbanta eller svält, som jag skulle kalla det, är inte en bra lösning. Med min lilla ämnesomsättning är det inte läge för att laborera med kroppen. Bara inse fakta: Jag är begränsad i allt som rör aktiviteter! Känner mig helt plötsligt som en gammal tant. Min egen mamma har bättre förutsättningar än jag! Hon fyllde pensionär i början av månaden! Jag har ju ändå varit en idrottstjej i många många år.
Ska imorgon till ett gym och prata med dem och se om det finns något jag kan göra för att stärka musklerna runt knäna, så att jag åtminstone kan åka lite slalom i påsk. Jag är nöjd med det lilla jag kan få...
Fan Fan Fan
Att svära tillhör väl inte riktigt min vanliga sysselsättning, men just nu är det väldigt befogat! I höstas köpte jag mig ett par nya slalompjäxor. Sådana som ska värmas och formas efter fötterna. Idag fick jag ett ryck och tog mig till affären för att fixa detta. Efter att jag har stått och format dem (dvs lutat mig framåt, som en fån, i 10 minuter) upplyser försäljaren om att det finns nya pjäxor, anpassade efter kvinnor med tjock vrist! Just det, precis det som jag "lider" av. Jag har nämligen under många års tid lidit av att åka slalom, just på grund av att det klämmer så förbaskat i vaderna. Jag får ju kramp till slut!
Så vad gör jag? Jo, jag provar förstås de andra pjäxorna! Mitt dumhuvud! Varför är jag så korkad? NU vet jag ju hur fantastiskt det kan vara/kännas när man har pjäxor som sitter som gjutet! När jag väl kommer hem, åker kameran fram och pjäxorna likaså. Kort tages, annons sättes in på blocket. Pjäxorna ska säljas och nya ska inhandlas! Suck!!!
Återigen...vikten...den ställer till det för mig igen! Snälla snälla någon, köp mina oanvända pjäxor, så att jag kan få möjlighet njuta av min fjällvistelse med "klämfira" pjäxor! Please!
Så vad gör jag? Jo, jag provar förstås de andra pjäxorna! Mitt dumhuvud! Varför är jag så korkad? NU vet jag ju hur fantastiskt det kan vara/kännas när man har pjäxor som sitter som gjutet! När jag väl kommer hem, åker kameran fram och pjäxorna likaså. Kort tages, annons sättes in på blocket. Pjäxorna ska säljas och nya ska inhandlas! Suck!!!
Återigen...vikten...den ställer till det för mig igen! Snälla snälla någon, köp mina oanvända pjäxor, så att jag kan få möjlighet njuta av min fjällvistelse med "klämfira" pjäxor! Please!
tomhet
Känner just nu bara en tomhet! Det mesta känns deppigt! Jag är så tacksam att jag dagligen får höra av min man att han älskar mig! (ja, faktiskt! Söta sms eller muntligt). Det behöver jag verkligen. Försöker och försöker gå ner i vikt, men va fan!!! Jag äter en massa skit och skyller på min ämnesomsättning! Jag har en väldigt låg ämnesomsättning. Ungefär 1/3 av vad man normalt ska ha!
Men jag vet ju att jag inte skulle vara så förbaskat fet, OM jag inte åt så mycket onyttigt. Då skulle nog inte vågen visa 30 kilos övervikt! Jag har hela tiden ursäkter! Ni skulle bara veta hur bra jag är på att resonerar med mig själv! Jag är verkligen bra på att övertyga mig själv om att äta både det ena och det andra. För att därefter göra ett ryck på ett par veckor och vara "duktig". Sen faller jag dit som en pannkaka! Kan man jämföra sig med en alkoholist eller narkoman? Vad tycker du?
Usch, vad jag vill bli smal! Min vikt är också ett hinder. Har inte badat i svenskt vatten på säkert 8-10 år! Sen har jag inte varit ute på krogen på säker 4-5 år! Jag har t.o.m. undvikit att följa med och åka skidor (slalom), för att jag inte har kläder som passar! Som jag tidigare har nämnt, så håller jag på att ta MC-kort (gör teoriprov nästa vecka), men vet inte om jag kan börja övningsköra! Finns inte kläder som passar mig! Vi har varit i MC-affärer och kollat. Sorry, jag är alldeles för kort för min vikt!! Nu fick jag tips om att jag kan måttbeställa mina kläder från Malung. Vi ska till Sälen över påsk, så då blir det till att titta in där! Dyrt? Gissa? Det är priset man får betala för att man har en svag karaktär!
Men jag vet ju att jag inte skulle vara så förbaskat fet, OM jag inte åt så mycket onyttigt. Då skulle nog inte vågen visa 30 kilos övervikt! Jag har hela tiden ursäkter! Ni skulle bara veta hur bra jag är på att resonerar med mig själv! Jag är verkligen bra på att övertyga mig själv om att äta både det ena och det andra. För att därefter göra ett ryck på ett par veckor och vara "duktig". Sen faller jag dit som en pannkaka! Kan man jämföra sig med en alkoholist eller narkoman? Vad tycker du?
Usch, vad jag vill bli smal! Min vikt är också ett hinder. Har inte badat i svenskt vatten på säkert 8-10 år! Sen har jag inte varit ute på krogen på säker 4-5 år! Jag har t.o.m. undvikit att följa med och åka skidor (slalom), för att jag inte har kläder som passar! Som jag tidigare har nämnt, så håller jag på att ta MC-kort (gör teoriprov nästa vecka), men vet inte om jag kan börja övningsköra! Finns inte kläder som passar mig! Vi har varit i MC-affärer och kollat. Sorry, jag är alldeles för kort för min vikt!! Nu fick jag tips om att jag kan måttbeställa mina kläder från Malung. Vi ska till Sälen över påsk, så då blir det till att titta in där! Dyrt? Gissa? Det är priset man får betala för att man har en svag karaktär!
Undervisar jag verkligen i svenska?
Ser själv att jag har stavat fel på gårdagens rubrik. Tur att mina elever inte läser min blogg! Frågan är om någon gör det över huvudtaget. Jag skriver i och för sig för mig själv och ingen annan, men man undrar ju...
Anledningen till att jag överhuvudtaget skriver är att jag vill så gärna komma igång med mitt skrivande. Min dröm är att få skriva en bok. Jag har idén klar över vad den ska handla om. Genre är klar. Det jag behöver få är tid, tid och åter tid. Som högstadielärare så är tid en sällsynt vara, tyvärr. OM jag ska vara helt ärlig så är det inte bara tiden som fattas. Det behövs nog även en inblick i vad som krävs inom skrivarkonsten. Bara för att man vill skriva, så innebär det inte att man behärskar konsten!
Så för att råda bot på frånvaro av kunskap/erfarenhet, har jag anmält mig till en skrivarkurs i sommar. De tar bara in 9 stycken. Håll tummarna för att jag är en av de lyckliga!!
Nu till något ofattbart! Som jag skrev om igår om Andra Chansen, vore det en skandal om "Snälla snälla" går till Final och inte "Moving on". Nu gick båda låtarna vidare, men hallå!! Vilka är det egentligen som ringer in och röstar? Ja, inte jag iallafall. Kanske dags att börja? Tänk om at Ugglas ska representera Sverige? Då blir vi garanterat sist! Och kom inte och gnäll på att öststaterna bara röstar på varandra! Vi har i så fall själva placerat oss där! Smaken är som baken...
Anledningen till att jag överhuvudtaget skriver är att jag vill så gärna komma igång med mitt skrivande. Min dröm är att få skriva en bok. Jag har idén klar över vad den ska handla om. Genre är klar. Det jag behöver få är tid, tid och åter tid. Som högstadielärare så är tid en sällsynt vara, tyvärr. OM jag ska vara helt ärlig så är det inte bara tiden som fattas. Det behövs nog även en inblick i vad som krävs inom skrivarkonsten. Bara för att man vill skriva, så innebär det inte att man behärskar konsten!
Så för att råda bot på frånvaro av kunskap/erfarenhet, har jag anmält mig till en skrivarkurs i sommar. De tar bara in 9 stycken. Håll tummarna för att jag är en av de lyckliga!!
Nu till något ofattbart! Som jag skrev om igår om Andra Chansen, vore det en skandal om "Snälla snälla" går till Final och inte "Moving on". Nu gick båda låtarna vidare, men hallå!! Vilka är det egentligen som ringer in och röstar? Ja, inte jag iallafall. Kanske dags att börja? Tänk om at Ugglas ska representera Sverige? Då blir vi garanterat sist! Och kom inte och gnäll på att öststaterna bara röstar på varandra! Vi har i så fall själva placerat oss där! Smaken är som baken...
Tennisarmåge
Jag har efter två veckors knaprande på anti-inflamatoriska tabletter insett att det är dags att göra något radialt för att få ordning på min armbåge! Tabletterna hjälpte nada! Jag har nämligen lyckats med att få något som kallas för tennisarmbåge (jag som aldrig har spelat tennis). Tennisarmbåge är en inflammation, som kan vara väldigt besvärlig. (jo, jag tackar jag...). Jag får nu behandling med akupunktur. Jäklar vad det gjorde ont efteråt! Min högra arm var i stort sett obrukbar resten av dagen. Min man tycket att jag gnällde lite väl mycket. Han har även han haft tennisarmbåge (men inte lika kraftig som jag) och han gnällde minsann inte! Kan det bero på att han inte hade lika ont, måntro? Inte enligt honom, men jag vet nog...
Ikväll ska jag ha en alldelse egen kväll, för mig själv! Jag ska läsa en bok och titta på melodifestivalen (andra chansen). Min man ska åka till Globen och lyssna på Metallica. Skönt att slippa någon som gnäller över att man tittar på Melodifestivalen. Eller han gnäller väl inte egentligen, om jag ska vara riktigt ärlig, utan han går bara upp på övervåningen och sitter vid datorn. Jag hoppas att Sarah Dawn Finer går vidare. Skandal om "Snälla snälla" med Caroline af Ugglas går till Final och INTE Sarah! Men men jag ska väl inte klaga. Jag ringer ju inte och röstar. Har jag rätt att klaga överhuvudtaget?
Har annars varit rätt duktig idag och rensat (eller snarare sanerat) grabbens skrivbord. Han har ett rätt stort skrivbord, ett sådant man har på kontor egentligen. Det behövs, för där ska bl.a. skrivare/kopiator, 3 st hårddiskar, dataskräm, tangentbord, lampa, telefon, pennskrin, arkivhållare,modem o.s.v. få plats. Nu är det så, att av någon konstig anledning, hittar inte skräpet till papperskorgen, CD/DVD-skivor och sladdar av de mest olika slag ligger lite överallt. För att inte tala om våra "husdjur" dammråttorna! Hade ingen aaaning om att vi hade så många "husdjur". Sanering som sagt...
Jag tog bilen till Ica Maxi och inhandlade en papplåda, för att förvara alla sladdar i. Väl hemma igen fixade jag till skrivbordet och vips fanns det vädligt mycket bordyta igen! För hur länge kan man ju undra...
Ikväll ska jag ha en alldelse egen kväll, för mig själv! Jag ska läsa en bok och titta på melodifestivalen (andra chansen). Min man ska åka till Globen och lyssna på Metallica. Skönt att slippa någon som gnäller över att man tittar på Melodifestivalen. Eller han gnäller väl inte egentligen, om jag ska vara riktigt ärlig, utan han går bara upp på övervåningen och sitter vid datorn. Jag hoppas att Sarah Dawn Finer går vidare. Skandal om "Snälla snälla" med Caroline af Ugglas går till Final och INTE Sarah! Men men jag ska väl inte klaga. Jag ringer ju inte och röstar. Har jag rätt att klaga överhuvudtaget?
Har annars varit rätt duktig idag och rensat (eller snarare sanerat) grabbens skrivbord. Han har ett rätt stort skrivbord, ett sådant man har på kontor egentligen. Det behövs, för där ska bl.a. skrivare/kopiator, 3 st hårddiskar, dataskräm, tangentbord, lampa, telefon, pennskrin, arkivhållare,modem o.s.v. få plats. Nu är det så, att av någon konstig anledning, hittar inte skräpet till papperskorgen, CD/DVD-skivor och sladdar av de mest olika slag ligger lite överallt. För att inte tala om våra "husdjur" dammråttorna! Hade ingen aaaning om att vi hade så många "husdjur". Sanering som sagt...
Jag tog bilen till Ica Maxi och inhandlade en papplåda, för att förvara alla sladdar i. Väl hemma igen fixade jag till skrivbordet och vips fanns det vädligt mycket bordyta igen! För hur länge kan man ju undra...
hinner inte...
Idag kommer jag inte att skriva så himla mycket. (vilket min man förmodligen är tacksam över. Han tycker att mina inlägg är lite väl långa). Har inte så mycket tid till övers...
Jag funderar lite över vad som gör att man läser en viss blogg? Är det så att vi är allmänt läsvilliga? Eller beror det på att vi är så väldans nyfikna av oss. Själv läser jag blogg till stor del av nyfikenhet. Men det måste samtidigt ge mig något tillbaka, inte bara skvaller med andra ord! Men vad är jag nyfiken på då? Ja, säg det. Av de blogg jag läser så är de flesta intressanta att läsa pga personens funderingar och tankar om det mest skilda slag. Inte pga att någon skriver illa om en annan människa. Elaka bloggar är inte min grej. Varför slösa bort tid på elakheter? Avoghet är för dem som inte kan uppskatta det livet har att erbjuda!
Tyvärr blir många av de "populära" bloggarna just kända för att antingen spy galla över andra människor eller pga av att de skriver om en värld som för de flesta är onåbar (dvs kändisarnas värld). Men många bloggar har väldigt mycket att berätta, antingen med humor eller med allvar. Så ge dig ut i cyberworld och leta efter det som passar just dig!
Nyfikenheten är en källa till glädje, om den används rätt! ♥
Jag funderar lite över vad som gör att man läser en viss blogg? Är det så att vi är allmänt läsvilliga? Eller beror det på att vi är så väldans nyfikna av oss. Själv läser jag blogg till stor del av nyfikenhet. Men det måste samtidigt ge mig något tillbaka, inte bara skvaller med andra ord! Men vad är jag nyfiken på då? Ja, säg det. Av de blogg jag läser så är de flesta intressanta att läsa pga personens funderingar och tankar om det mest skilda slag. Inte pga att någon skriver illa om en annan människa. Elaka bloggar är inte min grej. Varför slösa bort tid på elakheter? Avoghet är för dem som inte kan uppskatta det livet har att erbjuda!
Tyvärr blir många av de "populära" bloggarna just kända för att antingen spy galla över andra människor eller pga av att de skriver om en värld som för de flesta är onåbar (dvs kändisarnas värld). Men många bloggar har väldigt mycket att berätta, antingen med humor eller med allvar. Så ge dig ut i cyberworld och leta efter det som passar just dig!
Nyfikenheten är en källa till glädje, om den används rätt! ♥
Ännu en måndag!
Ännu en måndag har snart förbrukats. Jag har lite svårt med just veckans första dag! Är seg och har svårt att komma upp. Vilket resulterar i att jag får stressa på morgonen (vilket i och för sig är mer vanligt än ovanligt varje dag). Jag kan inte förstå hur min man kan hoppa upp direkt när klockan ringer. Jag vill ligga kvar och drar mig, oftast alldeles för länge!
Inte blev jag gladare av att komma till skolan och upptäcka att min ansvarskollega var sjuk. Jag har haft en väldigt tuff tillvaro och har fått ta hand om vår klass väldigt mycket själv under ett helt år snart. Min kollega kan naturligtvis inte rå för att han är sjuk, men det blir inte lättare för mig ändå! Till råga på allt, så verkar alla hans åtagande gå före ansvarslärarskapet, när han väl är i skolan! Åtagande som IT-ansvarig, schemaläggare och musiklärare! Jag har pratat både med honom och vår chef om detta, men det blir ingen ändring på detta, verkar det som! Suck...
Så idag fick jag ta tag i att ordna upp smärre incidenter mellan elever, ordna ledighetsblanketter och ha samtal med en elev som inte mår så bra (inte min ansvarselev). Sedan var jag tvungen att hoppa in och vikarera för kollegor som var lediga eller sjuka + att jag hade utvecklingssamtal med en av mina elever. Naturligtvis hade jag mina egna lektioner också :) Jag hann inte med hälfen av allt jag skulle göra idag. Allt från åtgärdsprogram och ämnesbeskrivningar.
Hm, ska nog sluta blogga nu och börja jobba istället.
Inte blev jag gladare av att komma till skolan och upptäcka att min ansvarskollega var sjuk. Jag har haft en väldigt tuff tillvaro och har fått ta hand om vår klass väldigt mycket själv under ett helt år snart. Min kollega kan naturligtvis inte rå för att han är sjuk, men det blir inte lättare för mig ändå! Till råga på allt, så verkar alla hans åtagande gå före ansvarslärarskapet, när han väl är i skolan! Åtagande som IT-ansvarig, schemaläggare och musiklärare! Jag har pratat både med honom och vår chef om detta, men det blir ingen ändring på detta, verkar det som! Suck...
Så idag fick jag ta tag i att ordna upp smärre incidenter mellan elever, ordna ledighetsblanketter och ha samtal med en elev som inte mår så bra (inte min ansvarselev). Sedan var jag tvungen att hoppa in och vikarera för kollegor som var lediga eller sjuka + att jag hade utvecklingssamtal med en av mina elever. Naturligtvis hade jag mina egna lektioner också :) Jag hann inte med hälfen av allt jag skulle göra idag. Allt från åtgärdsprogram och ämnesbeskrivningar.
Hm, ska nog sluta blogga nu och börja jobba istället.
tiden bara rinner iväg...
Jag får nog tänka mig för innan jag lovar att återkomma på bloggen. Som ni själva märker, är det inte torsdag idag utan söndag! Ja, jag vet...borde veta bättre. Men nu är jag här!
Sist jag skrev var jag upprörd över hur manipulativa en del av mina elever är. Har fått tag på mail mellan ett par av mina "gullpluttar": "...vill du veta en sak? Näst intill ALLT som jag har sagt till dig har varit lögn! Jag har hittat på allt /.../ Ett test på hur bra jag är på att spela! Och du har ju trott på det, så har jag lyckats. /.../ Jag har valt att vara en person som jag skulle testa på någon och det blev du. Det du vet om mig är mest påhittat. Och jag är stolt över min prestation. /.../ Jag gör mig av med skiten jag inte vill ha, som t.ex. ***** och *****. Svaga människor som är motsatsen till självständiga."
Jag skulle kunna skriva ner hur mycket som helst, men jag blir bara så arg! Hur ska jag förhålla mig i skolan? Dessa ungar vet inte att jag har sett dessa mail. Däremot andra i klassen. Jag och min kollega har kopplat in vår kurator. Vi ska träffas på onsdag och se hur vi ska förhålla oss till detta. Problemet är ju även föräldrarna! De ser aldrig sina egna barns skuld, utan alltid är det någon annan som bär skulden till att just deras tjej/kille gör något dumt! USCH, vad jag INTE vill vara i den här situationen just nu! Vill någon ta över?
Sen har vi faktiskt fantastiska föräldrar som är lyhörda och vill verkligen att deras barn ska lyckas både med skolan och det sociala livet. Inte att förglömma alla underbara elever som jag också träffar i mitt dagliga arbete! Tack för att ni finns!
Kan bara njuta av att mina barn inte har blivit manipulativa individer, utan de har en bra social kompetens och värdesätter de kunskaper de kan få till sig via skolan. De är trevliga (utom när ungdomshormonerna spelar ett spratt, de är trots allt ungdomar) och relativt målmedvetna om vad de vill med skolan. Kan inte klaga inte...
Det är, som min son brukar säga, ett plus att jag jobbar som lärare. Då förstår jag hur underbara barn jag själv har! ;)
Sist jag skrev var jag upprörd över hur manipulativa en del av mina elever är. Har fått tag på mail mellan ett par av mina "gullpluttar": "...vill du veta en sak? Näst intill ALLT som jag har sagt till dig har varit lögn! Jag har hittat på allt /.../ Ett test på hur bra jag är på att spela! Och du har ju trott på det, så har jag lyckats. /.../ Jag har valt att vara en person som jag skulle testa på någon och det blev du. Det du vet om mig är mest påhittat. Och jag är stolt över min prestation. /.../ Jag gör mig av med skiten jag inte vill ha, som t.ex. ***** och *****. Svaga människor som är motsatsen till självständiga."
Jag skulle kunna skriva ner hur mycket som helst, men jag blir bara så arg! Hur ska jag förhålla mig i skolan? Dessa ungar vet inte att jag har sett dessa mail. Däremot andra i klassen. Jag och min kollega har kopplat in vår kurator. Vi ska träffas på onsdag och se hur vi ska förhålla oss till detta. Problemet är ju även föräldrarna! De ser aldrig sina egna barns skuld, utan alltid är det någon annan som bär skulden till att just deras tjej/kille gör något dumt! USCH, vad jag INTE vill vara i den här situationen just nu! Vill någon ta över?
Sen har vi faktiskt fantastiska föräldrar som är lyhörda och vill verkligen att deras barn ska lyckas både med skolan och det sociala livet. Inte att förglömma alla underbara elever som jag också träffar i mitt dagliga arbete! Tack för att ni finns!
Kan bara njuta av att mina barn inte har blivit manipulativa individer, utan de har en bra social kompetens och värdesätter de kunskaper de kan få till sig via skolan. De är trevliga (utom när ungdomshormonerna spelar ett spratt, de är trots allt ungdomar) och relativt målmedvetna om vad de vill med skolan. Kan inte klaga inte...
Det är, som min son brukar säga, ett plus att jag jobbar som lärare. Då förstår jag hur underbara barn jag själv har! ;)
