Hatar tjuvar!
Min söndag blev inte riktigt som jag hade planerat (blev inte ledsen för det). Efter frukosten vid halv elva tiden, läste jag mina mail och upptäcker att min dotter har mailat mig halv fem inatt!!! Hjärtat gjorde en trippelvolt! Blev lite orolig! Hon har råkat ut för en hel del i London. Bestulen två gånger (pengar/travelcard/mastercard osv...) och nu ytterligare en gång! Den här gången blev hon av med sin mobil! Inte av en ficktjuv den här gången utan av personal på ett uteställe. Hon lämnade kvar mobilen i jackan, som hon in sin tur lämnade in i gaderoben. När hon skulle hem och hade hämtat ut sin jacka, upptäcker hon att mobilen inte är kvar i jackan! Hon pratar med personalen, vilket resulterar i att hon blir utslängd! Jag blir så arg! Om jag bara hade varit i närheten, då....
Jag har haft mailkontakt med min dotter och tröstat henne så gott det går. Hon har haft det riktigt tufft, både med familjen hon bodde i förut och med ficktjuvar. Det ställer ju till en hel del att bli av med pengar och bankkort! Förra gången det hände var hon inne i centrala London och hade blivit av med allt. Hon hade inga pengar att ta sig hem med! Då känner man sig ganska maktlös och kan inte hjälpa henne överhuvudtaget! Skicka en brevduva kanske? Nu löste allt sig, när hon fick tag på en kompis som lånade ut pengar. Dagen efter for jag till stan och skulle sätta över pengar på dotterns engelska konto. Det var en historia för sig! Snacka om att få fylla i en hel lunta med papper för att få göra en överföring till utlandet! Sen tog det upp till fem dagar innan pengarna var på kontot! Tur att hon hade lösa pengar hemma, så att hon klarade sig ett par dagar!
Så idag fick jag bege mig in till stan och köpa ny mobil till mig. Det blev en Ericsson T700. Min gamla skickar jag till London imorgon. Hon får klara sig med den tills hon kommer till Sverige igen. Så istället för att städa badrummet, blev det en ny telefon! Förunderlig är Herrens väg...
Idag har jag även hunnit med en promenad ute i snöfallet. Det såg nog mer ut som Bambi på hal is, än en raskt promenerande "tant". Vi bor ute på landet och dit hittar plogbilen inte så fort. Det resulterade i att jag fick plöja mig fram i snöslasket och när jag efter ca: 50 minuter var tillbaka hemma, var jag blöt ända upp till knäna! Bilisterna jag mötte måste ha fått sig ett gott skratt. Men jag har iallafall motionerat!
Jag har haft mailkontakt med min dotter och tröstat henne så gott det går. Hon har haft det riktigt tufft, både med familjen hon bodde i förut och med ficktjuvar. Det ställer ju till en hel del att bli av med pengar och bankkort! Förra gången det hände var hon inne i centrala London och hade blivit av med allt. Hon hade inga pengar att ta sig hem med! Då känner man sig ganska maktlös och kan inte hjälpa henne överhuvudtaget! Skicka en brevduva kanske? Nu löste allt sig, när hon fick tag på en kompis som lånade ut pengar. Dagen efter for jag till stan och skulle sätta över pengar på dotterns engelska konto. Det var en historia för sig! Snacka om att få fylla i en hel lunta med papper för att få göra en överföring till utlandet! Sen tog det upp till fem dagar innan pengarna var på kontot! Tur att hon hade lösa pengar hemma, så att hon klarade sig ett par dagar!
Så idag fick jag bege mig in till stan och köpa ny mobil till mig. Det blev en Ericsson T700. Min gamla skickar jag till London imorgon. Hon får klara sig med den tills hon kommer till Sverige igen. Så istället för att städa badrummet, blev det en ny telefon! Förunderlig är Herrens väg...
Idag har jag även hunnit med en promenad ute i snöfallet. Det såg nog mer ut som Bambi på hal is, än en raskt promenerande "tant". Vi bor ute på landet och dit hittar plogbilen inte så fort. Det resulterade i att jag fick plöja mig fram i snöslasket och när jag efter ca: 50 minuter var tillbaka hemma, var jag blöt ända upp till knäna! Bilisterna jag mötte måste ha fått sig ett gott skratt. Men jag har iallafall motionerat!
Mensvärk!
Jaha, då var det dags igen. Tänk att jag har stått ut med detta i över 30 år nu!! Med paus vid två graviditeter förstås, fast då hade jag ju tusen andra krämpor istället! (aldrig får man vara glad). För att fortplantningen på jorden ska fortgå, så är det ett nödvändigt ont med mens för halva jordens befolkning. Det begriper jag! Men för guds skull, varför denna smärta? Jag kan inte begripa varför det ska göra så ont när det är dags för mens? Min nästa alltid underbara man, vill skoja till det och menar på att "du har inte varit riktigt förkyld du..." (direkt snott från en reklamsnutt, inga egna vitsigheter där inte...) kan det vara ett sätt att trösta, tror ni? åh nej...mer att han vill påstå att jag är vek...hm, skulle vilja byta med honom, bara en enda gång...då skulle han få känna minsann!
Under den här perioden av månaden är det bara att glömma en eventuell viktnedgång. Inte bara att man har en oerhörd smärta att utstå, det tillkommer också ett begär som är större än det mesta. Den är omöjlig att ignorera och blir den inte tillfredställd, växer det ut horn i pannan på mig. Ja, jag lovar! Får jag inte choklad (Marabou mjölkchoklad, förstås!), så är jag inte trevlig att vara i närheten av! Vad är det som händer i kroppen? Varför kan inte förståndet ha mest att säga till om? Varför?
Var är alla ungar?
Som jag redan har nämnt under vecka så är det sportlov den här veckan. Min undrar är: VAR ÄR ALLA UNGAR? Jag har rört mig en hel del under veckan som har gått, både till fots (promenader) och till bils. Efter ett par dagar slog det mig! Jag har knappt sett några ungar ute överhuvudtaget! Vi har haft kanonväder här! Några minusgrader, snö och sol! Perfekt väder att vistas ute i, speciellt om man har Sportlov! Men var håller de hus? Tyvärr så har jag nog svaret på var många av barnens vistelseplats är! De är hemma framför datorerna! Jag slutar aldrig att förvånas. Jag kan se till min egen son (som tur är har han varit i Åre med sin pappa, så nog har han varit ute allt. Han åker snowboard och fick han själv välja skulle han bo vid en backe året runt.) Men av all den tid han inte är i fjällen, så lägger han ner väldigt mycket tid på datorn! Ibland kan man bli galen! Nu är det tur att han har intresset med El-gitarren! Den sitter han och spelar på en hel del, bra! Men han säger själv att det är svårt att bestämma med kompsiar när/om de ska träffas, för de sitter vid sina datorer och spelar eller chattar!
Ungar av idag kommunicerar och umgås med sina kompisar via datorn! När helgen är slut och det är dags att börja skolveckan igen, brukar jag fråga mina elever vad de har gjort under helgen. Ni kan nog gissa er till svaret = spelat/chattat på datorn! Det svaret får jag många, många gånger! Datorn är en jättebra teknisk pryl, men när den börjar ta över den mänskliga fysiska närvaron av andra, hur får man då en bra social kompetens? Många ungar av idag vet inte hur man ska förhålla sig till vissa situationer. Många vet inte vad vanligt hyfs är (som att tacka för något man har fått, att hålla upp dörren för den som kommer bakom.....) Vems är felet? Vem är skyldig att se till att dagens ungar får en bra social kompetens? Jag tror att det kommer att bli en bristvara längre fram!
Dessa funderingar kommer jag att återkomma till i min blogg.
Ha en riktigt bra helg!
Ungar av idag kommunicerar och umgås med sina kompisar via datorn! När helgen är slut och det är dags att börja skolveckan igen, brukar jag fråga mina elever vad de har gjort under helgen. Ni kan nog gissa er till svaret = spelat/chattat på datorn! Det svaret får jag många, många gånger! Datorn är en jättebra teknisk pryl, men när den börjar ta över den mänskliga fysiska närvaron av andra, hur får man då en bra social kompetens? Många ungar av idag vet inte hur man ska förhålla sig till vissa situationer. Många vet inte vad vanligt hyfs är (som att tacka för något man har fått, att hålla upp dörren för den som kommer bakom.....) Vems är felet? Vem är skyldig att se till att dagens ungar får en bra social kompetens? Jag tror att det kommer att bli en bristvara längre fram!
Dessa funderingar kommer jag att återkomma till i min blogg.
Ha en riktigt bra helg!
Jag blir galen!
Hur kan jag sitta och moffa i mig godis, när jag vill gå ner i vikt?! Jag beklagar mig vitt och brett om att jag har för många kilon att bära, men vad gör jag??? Jo, jag stoppar i mig Gott & Blandat, mums...Jag blir gaaalen....Ingen karaktär överhuvudtaget. Mår jag så dåligt av min övervikt egentligen? Det låter konstigt men det gör jag! Har inte badat i en svensk sjö på säkert 7-8 år! Utomlands är OK, för där är det ingen som känner igen mig. Men hemma? Icke sa nicke! Då lider jag hellre av värmen!
Det värsta jag vet är att handla kläder. Borde egentligen bli klädesigner, det finns bara "tantkläder" för större storlekar. Skulle bli miljonär på kuppen! "Tantkläder" är alla dessa brokiga tunikor/blusar i st.48-50. Jag lovar, det finns bara svarta eller väldigt brokiga kläder. Får ta och snacka med dottern min. Hon studerar design i London. Snacka om succé om någon kunde inse att även vi som kräver stora storlekar vill ha schyssta kläder.
Sedan så är det oerhört frustrerande att inte kunna röra på sig som förut. Det är svårt att förstå men jag har varit både fotbollsspelare och innebandyspelare på en relativ hör nivå. (För 30 kilo sen). Nu kan jag knappt gå i raskt takt utan att få ont i benhinnorna. Tyvärr har jag just nu en inflamerad armbåge, så min träning med "veteraneran" i innebandy på söndagar ligger på is!
Skrev igår om oss pedagoger. Är vi ett konstigt släkte eller brinner vi så för att ge och ge och ge...Visst får vi väldigt mycket tillbaka, men proportionerna är inte jämnt fördelat! Det krävs oerhört mycket av oss. Att ungarna klarar betygen ligger väldigt mycket på oss. Ungarna då? Föräldrar? Klart att vi har ansvaret för att ungarna ska klara av det mål som är satta, att de ska få slutbetyg och att de ska få ut så mycket som möjligt av sin skoltid. Själklart är det så! Jag vet vad jag betyder för dem. Men hur är det med alla de som inte alls vill. De som inte pluggar, som inte gör sina uppgifter och framförallt de som inte kommer till lektionerna eller till skolan öäverhuvudtaget. Dessa elever får vi stå till svars för. Varför klarar inte den eller den sina betyg? Ja, du...vad ska jag svara på det? Svaret är ju självklar. Jag kan inte trolla. Jag kan inte förmå att ge ut kunskap eller ge eleven möljlighet att förkovra sig OM eleven själv inte är intresserad! Så är det bara...
Tänk att det är så många som vill vara lärare under loven! Aldrig får man höra att "man skulle vara lärare..." under terminen, men när loven kommer, då du...Gud vad bra vi har det, vi lärare! "Tänk att får vara ledig hela sommaren (6-7 veckor) och höstlov (2 dagar) och sportlov och påsklov." Gud vad bra vi har det!!!! Var är ni alla kvällar, helger som jag jobbar? Min arbetsvecka brukar ligga på ca 50 timmar. "Men det får du ju räkna med när du jobbar som lärare." Javisst gör jag det, men då behöver jag mina lediga dagar (Jag har INTE lov! Jag har jobbat ihop till min ledighet). Men att behöva försvara min ledighet, när inget annat yrke behöver försvara sina komplediga dagar eller semester. Men vi lärare ska alltid stå tills vars för vår. Hur kommer det sig?
Det värsta jag vet är att handla kläder. Borde egentligen bli klädesigner, det finns bara "tantkläder" för större storlekar. Skulle bli miljonär på kuppen! "Tantkläder" är alla dessa brokiga tunikor/blusar i st.48-50. Jag lovar, det finns bara svarta eller väldigt brokiga kläder. Får ta och snacka med dottern min. Hon studerar design i London. Snacka om succé om någon kunde inse att även vi som kräver stora storlekar vill ha schyssta kläder.
Sedan så är det oerhört frustrerande att inte kunna röra på sig som förut. Det är svårt att förstå men jag har varit både fotbollsspelare och innebandyspelare på en relativ hör nivå. (För 30 kilo sen). Nu kan jag knappt gå i raskt takt utan att få ont i benhinnorna. Tyvärr har jag just nu en inflamerad armbåge, så min träning med "veteraneran" i innebandy på söndagar ligger på is!
Skrev igår om oss pedagoger. Är vi ett konstigt släkte eller brinner vi så för att ge och ge och ge...Visst får vi väldigt mycket tillbaka, men proportionerna är inte jämnt fördelat! Det krävs oerhört mycket av oss. Att ungarna klarar betygen ligger väldigt mycket på oss. Ungarna då? Föräldrar? Klart att vi har ansvaret för att ungarna ska klara av det mål som är satta, att de ska få slutbetyg och att de ska få ut så mycket som möjligt av sin skoltid. Själklart är det så! Jag vet vad jag betyder för dem. Men hur är det med alla de som inte alls vill. De som inte pluggar, som inte gör sina uppgifter och framförallt de som inte kommer till lektionerna eller till skolan öäverhuvudtaget. Dessa elever får vi stå till svars för. Varför klarar inte den eller den sina betyg? Ja, du...vad ska jag svara på det? Svaret är ju självklar. Jag kan inte trolla. Jag kan inte förmå att ge ut kunskap eller ge eleven möljlighet att förkovra sig OM eleven själv inte är intresserad! Så är det bara...
Tänk att det är så många som vill vara lärare under loven! Aldrig får man höra att "man skulle vara lärare..." under terminen, men när loven kommer, då du...Gud vad bra vi har det, vi lärare! "Tänk att får vara ledig hela sommaren (6-7 veckor) och höstlov (2 dagar) och sportlov och påsklov." Gud vad bra vi har det!!!! Var är ni alla kvällar, helger som jag jobbar? Min arbetsvecka brukar ligga på ca 50 timmar. "Men det får du ju räkna med när du jobbar som lärare." Javisst gör jag det, men då behöver jag mina lediga dagar (Jag har INTE lov! Jag har jobbat ihop till min ledighet). Men att behöva försvara min ledighet, när inget annat yrke behöver försvara sina komplediga dagar eller semester. Men vi lärare ska alltid stå tills vars för vår. Hur kommer det sig?
Sportlov
Har idag arbetat, trots att det är sportlov. De elever som riskerar att inte klara godkänt i ett eller flera ämnen har möjlighet att jobba under lovet. De slog mig idag att vissa av dessa killar (ja, det är faktiskt flest killar där) är inte lika ointresserade, stöddiga eller rent ut sagt förjävliga när deras kompiar inte finns runt omkring. Snacka om att dessa grabbar har en image att vårda! Tyvärr på bekostnad av sin egen inlärning. Mycket av deras tid går till att komma försent, inte ha material med sig och att snacka bort tid, för att sen under loven jobba ikapp det de missar under "vanliga" lektioner. Många av dessa grabbar är trevliga och mysiga killar. Tyvärr får man inte se den sidan så väldigt ofta.
En av grabbarna, låt oss kalla honom för Kalle. Han har idag kämpat sig igenom Selma Lagerlöfs "Herr Arnes penningar". Han fattade ingenting! Han ville bara ge upp! För att inte snacka om analysen han skulle skriva om boken! Jag såg riktigt hur han bara ville ge upp. Efter att ha erbjudit mig att diskutera boken med honom och gå igenom hur en analys ska se ut (vilket de redan har gjort i klassen, men han har kommit försent = missat genomgång, snackat hellre än att lyssat, när han väl var där.) började Kalle att se lite mindre förtvivlad ut. Han började med analysen och innan han gick hem för dagen, kom han fram till mig och tackade för hjälpen! När man som pedagog ser att en elev har fattat "grejen", det är en obeskrivlig känsla. Är vi ett konstigt släkte, vi pedagoger? Ska vi vara tacksamma när eleverna förstår det som vi vill pränta in i dem eller ska det vara en självklarhet? Vad menar jag med det? Fundera på det... så fortsätter jag med mina funderingar imorgon.
Johan Blund är och knackar på! Natti natti!
En av grabbarna, låt oss kalla honom för Kalle. Han har idag kämpat sig igenom Selma Lagerlöfs "Herr Arnes penningar". Han fattade ingenting! Han ville bara ge upp! För att inte snacka om analysen han skulle skriva om boken! Jag såg riktigt hur han bara ville ge upp. Efter att ha erbjudit mig att diskutera boken med honom och gå igenom hur en analys ska se ut (vilket de redan har gjort i klassen, men han har kommit försent = missat genomgång, snackat hellre än att lyssat, när han väl var där.) började Kalle att se lite mindre förtvivlad ut. Han började med analysen och innan han gick hem för dagen, kom han fram till mig och tackade för hjälpen! När man som pedagog ser att en elev har fattat "grejen", det är en obeskrivlig känsla. Är vi ett konstigt släkte, vi pedagoger? Ska vi vara tacksamma när eleverna förstår det som vi vill pränta in i dem eller ska det vara en självklarhet? Vad menar jag med det? Fundera på det... så fortsätter jag med mina funderingar imorgon.
Johan Blund är och knackar på! Natti natti!
Blogga? Jag? Hur ska det gå?
Jaha, då har jag fixat en bloggadress. Ska jag verkligen börja blogga? För vem? För mig? Eller för er (alla ni som inte läser min blogg)? För vem är egentligen intresserad av mig? Är jag det ens( eller är det möjligen äns ) själv? Det är inte alltid lätt att skriva rätt. Jag som ändå är svensklärare eller är jag svenskalärare? Egentligen är jag väl både och...Nåja... fokus nu Fröken Mullig! Tankarna drar så lätt iväg...
Vad ska min blogg handla om då? Kan jag skriva om min elever på högstadiet? Nja, egentligen inte. Det finns ju något som kallas sekretess, men om jag inte nämner någon vid namn? Vilken skola det rör sig om kommer jag inte heller att nämns. Funkar det då? Jag tror det iallafall. Jag kör på...
Sen kommer ni ni som mot förmodan läser detta, inte att komma undan min strävan efter att förlora överflödet av fett, som härjar i min kropp. Jodå, 25 kilo ska bort på något konstigt vänster. Hur det ska gå till har jag för tillfället inget svar på. Mat är ju så gott. För att inte tala om choklad, marabou.......mums.
Min familj kommer inte heller att slippa undan. De kommer nog att förgylla tillvaron för er. De är härliga, underbara, jobbiga och ibland enerverande...
Jag märker redan efter dessa få rader att en automatisk korrigerare av ord inte skulle var helt fel. Varför finns inte det på bloggen? När tankarna bara flödar hänger inte fingrarna riktig med, eller så är de för snabba. Gud, vad jag får ändra i min text hela tiden! Fixa någon, snälla!!!!
Jag måste även sätta mig in i hur man kan ändra, redigera och designar sin sida. Har inget hum alls just nu. Många bloggar jag har gått in på är så väldigt snygga och fräscha. Undrar om min kommer att bli det någon gång? Vad tror ni? Ni som hänger med nu och framåt, ni kommer att få se!
Vad ska min blogg handla om då? Kan jag skriva om min elever på högstadiet? Nja, egentligen inte. Det finns ju något som kallas sekretess, men om jag inte nämner någon vid namn? Vilken skola det rör sig om kommer jag inte heller att nämns. Funkar det då? Jag tror det iallafall. Jag kör på...
Sen kommer ni ni som mot förmodan läser detta, inte att komma undan min strävan efter att förlora överflödet av fett, som härjar i min kropp. Jodå, 25 kilo ska bort på något konstigt vänster. Hur det ska gå till har jag för tillfället inget svar på. Mat är ju så gott. För att inte tala om choklad, marabou.......mums.
Min familj kommer inte heller att slippa undan. De kommer nog att förgylla tillvaron för er. De är härliga, underbara, jobbiga och ibland enerverande...
Jag märker redan efter dessa få rader att en automatisk korrigerare av ord inte skulle var helt fel. Varför finns inte det på bloggen? När tankarna bara flödar hänger inte fingrarna riktig med, eller så är de för snabba. Gud, vad jag får ändra i min text hela tiden! Fixa någon, snälla!!!!
Jag måste även sätta mig in i hur man kan ändra, redigera och designar sin sida. Har inget hum alls just nu. Många bloggar jag har gått in på är så väldigt snygga och fräscha. Undrar om min kommer att bli det någon gång? Vad tror ni? Ni som hänger med nu och framåt, ni kommer att få se!
