KLUVEN!
Känner mig lite kluven…
Jag gillar verkligen att plugga! Ni som känner mig, vet att det är så…
Problemet just nu är att det tär på ekonomin! Inte kul att alltid stå utan pengar och veta att man inte kan göra allt som man skulle vilja! Känns som alla runt omkring mig är ute på roligheter hela tiden. Jag sitter inne och kan ingenting annat…
Skulle gärna vilja ha en egen motorcykel också! Men det är bara och glömma…
Så hur ska jag göra i höst? Plugga eller jobba????? Vill plugga, vill plugga, vill plugga…
Men vill samtidigt inte vara pank hela tiden, vill inte vända på varje öre, vill inte behöva tänka på vad jag kan göra och vad jag inte kan göra!!! Tycker att jag har kommit till den åldern att jag ska kunna unna mig saker och kunna göra det jag vill! Men jag vill samtidigt plugga…
Hajar ni läget? Det går inte riktigt ihop! Suck…
Måste ta ett beslut om en vecka!
Min chef vill att jag ska plugga och vill att jag ska ta över tjänsten som specialpedagog på min skola (nuvarande går i pension om ett år). Han är beredd att hjälpa mig med så mycket som han bara kan (förutom att ge full lön, för ett halvtidsjobb!). Det innebär att han betalar all studiematerial, resor om det blir nödvändigt, hotellövernattningar om det blir nödvändigt, ger extra ledigt ifall jag behöver det vid tentaperioder. Med det blir inte mer pengar i plånboken!!! Vill inte vara fattig, vill plugga…suck..
HJÄLP!!! VAD SKA JAG GÖRA???
Facebook (igen)
För ett tag sen skrev jag om facebook och vad jag tyckte om fenomenet FB. Ja, jag kallar det ett fenomen. Varför kan ni då undra? Jo, för att jag har kommit i kontakt med gamla vänner och släkt som jag annars inte har någon kontakt med alls. Som jag skrev förut, kan många invändningar komma mot det. Det finns ju telefon, mail, brev…you name it…
Jag är fullt medveten om att det inte bara finns positiva saker med FB. Men så är det med det mesta, eller hur? Allt har två sidor, eller fler… ;)
Jag är iallafall glad att jag kan ha kontakt med flera som jag annars inte pratar med regelbundet. Det berikar mig! Det behöver inte vara personer som bor långt långt långt bort, kan vara i samma stad eller en bit bort… jag har syskonbarn som jag värdesätter kontakten med. Nåja, en är fortfarande envis och har inte FB ÄNNU. Bearbetning ska påbörjas ;). Har en kusin som bor i närheten av vår huvudstad, som jag under de senaste 20 åren knappt har pratat med. Vi har återupptagit kontakten igen! KUL!!! Vänner som man under årens lopp har tappat kontakten med av olika anledningar, finns åter i mitt liv.
FB innebär inte att mitt sociala liv rasar iväg i full galopp, nä nä… det är ju det som är det fina, man kan ha kontakt och pratas vid, utan att bli stressad med att hitta datum där man kan ses. Hur det nu än är, så är kalendern ganska fullklottrad! Ska man vara realist, inser man att det inte finns på världskartan att kunna hinna träffa alla face to face, om man skulle vilja.
Stopp stopp, vänta nu…inte tänker väl du nu att jag bara sitter framför datorn och ”pratar” med mina vänner. Då känner du inte mig särskilt väl. Då har du inte förstått det jag vill komma till! Jag är en väldigt social person. Vill gärna umgås och prata lite… Det jag menar är att en ytterligare dimension till att hålla kontakt har öppnats! Våra kontaktnät ser olika ut och det är upp till var och en att välja hur man vill ”vårda” sitt kontaktnät. Sedan finns det naturligtvis graderingar i ”nätet! Vissa är man mer frekvent med att träffa, andra har man en mer distansrelation till. Inte så att man värdesätter de mindre, inte alls. Man har helt enkelt olika anspråk på vänskapsförhållandena (ömsesidigt, förstås).
En sak till, detta är som sagt INTE propaganda för FB! ABSOLUT inte! Jag är av den meningen att alla har rätt att välja hur det vill leva sina liv, hur man vill använda sig av sin tid och framförallt har man sin fulla rätt att bestämma hur man INTE vill leva sitt liv! Det är upp till dig och ingen annan! Det viktiga är att man står för sina val!
Underbar dag!
Tänk att man ibland bara har en sådan dag som bara flyter på! Allt känns bra och ingenting verkar omöjligt! Just en sådan dag har jag haft idag! Det gäller att njuta, för jag vet att alla dagar inte är sådana! (tänk att pessimisten fick komma fram i alla fall…)
Om jag återkommer till min dag, så började den väldigt bra. Jag hade sovmorgon och fick vakna utan att ett vidrigt alarm ljöd! Bara det gör ju att humöret stiger ett antal grader! Sen åt jag frukost ihop med min underbara man! Att jag inte säger det till honom! Att han är underbar! Skulle behöva göra det oftare! Alla behöver uppmuntran (har skrivit om detta förut), men vardagen bockar på med alla måsten och uppmuntran blir lite bortglömt, tyvärr! Dessutom är han och jag väldigt olika (blir ett annat inlägg), som gör att jag emellanåt är väldigt irriterad på honom och vice versa!
Nåja, åter till dagen…efter frukost satte jag mig vid datorn och skrev mina inlägg till litteraturseminariet. Det flöt på riktigt bra och jag blev väldigt nöjd med mina inlägg (händer inte ofta). När pluggandet var klart skrev jag alla de mail, som har legat över mig. Skönt att bli klar med dem också!
När min dotter kom hem gick vi en lång promenad i det vackra vädret! Det är en fördel att bo ute på landet och ha förmånen att ha en underbar miljö att vistas i! Efter en välbehövlig dusch var det gott att få äta lite mat ihop med dottern. Sen blev det plugga av igen. Har hunnit med att börja knåpa på morgondagens inlägg. Känns ganska OK att vara ute i god tid.
Nu väntar jag hem mannen, som har jobbar kvällsskift. Sportnytt och regionala nyheter väntar innan det är dags att få besök av John Blund! En bra dag är snart slut….
Natti natti!
Tenta
Vill bara berätta att jag har fått VG på min tenta! Är så glad!!! Förstår inte varför jag alltid tvivlar på mig själv? Jag är snart inne i nästa tentaperiod (om två veckor) och då lär jag vara lika säker på att jag inte kommer att fixa det..igen...suck...
Har även (nästan) bestämt mig för att fortsätta att plugga i höst. Nästan, som sagt....
Lite update på vikt & träning: har inte gått ner ett gram på flera månader. Träningen är igång, men inte så regelbundet just nu. Ryggen protesterar med jämna mellanrum och sjukgymnastikbesöken fortgår (en gång i veckan).
Har ett mål att komma igång med kosten igen (har naturligtvis slarvat den senaste månaden) och få till träningen. Mina tankebanor att sen.....funkar inte! Måste bli nu! Nu med andra ord! Så kära läsare, ge inte upp hoppet om mig! Jag ska innan jul ha gått ner 10 kg till! Halt die Daumen, bitte!
Man kan tycka vad man vill om Facebook och jag lovar...många tycker mycket...alla har givetvis rätt till att ha en åsikt! Det bör vi alla vara medvetna om, men vi behöver inte tycka lika! Själv var jag lite skeptisk till FB. Tyckte mest att det var fjantigt att skicka runt drickar, blommor o dyl eller att skaffa så många "vänner" som möjligt. Är man lite inskränkt så är man...
Nu är jag mer införstådd i vilka möjligheter FB har! Du väljer själv hur du vill använda dig av FB. Spela spel, skicka inbjudan till olika arrangemang eller bara komma i kontakt med vänner från förr. You name it...
Själv har jag kommit i kontakt med vänner och släkt (har redan skrivit om min brorsdotter), som jag annars förmodligen inte skulle ha kommit i kontakt med. Självklart har jag även vänner på FB, som jag träffar regelbundet i "det vanliga livet". Så varför ha dem på FB? Kul, antar jag! Intressant att se hur vardagen ser ut för mina vänner. Som vår vardag ser ut idag, så är det ingen garanti att man pratas vid regelbundet, fast man är vänner i samma stad. FB ger en annan möjlighet...
Jag har tack vare FB kontakt med min kusin i Canada. Vi har inte pratas vid på över 25 år! Jag har även kontakt med mitt Au-pair "barn" i Tyskland. Vi har inte pratas vid på över 15 år! Jag har även kontakt med hennes kusin, som jag inte har pratat med sen hon var ett litet barn! Dessutom har jag kontakt med en gammal vän, som flyttade tillbaka till sin hemstad för över 8 år sen. Nu kanske alla motståndare till FB menar på att man kan faktiskt ha kontakt med dem ändå! Självklart har ni rätt, men om en kontakt har "dött ut" och man inte vet hur man ska bära sig åt för att ta tag i den igen. Då kan det dra up på tiden! Sen är telefonkontakt inte ett alternativ (dyrt) och brev känns som att gå tillbaka i tiden!
Nu är detta inlägg absolut inte en medveten saluföring av FB. Absolut inte! Utan mer en positiv berättelse om hur jag har hittat tillbaka till vänner/släkt som jag annars förmodligen inte skulle ha haft kontakt med.
Det är inte så att jag tillhör en av dem som ska ha så många vänner som möjligt (ja, det finns sådana, som måste få en bekräftelse genom många vänner på FB).
Jag har ett annat dilemma, som jag måste ta ställning till. Det är att elever, till mig, vill bli vänner med mig på FB. Jag har tagit beslutet att inte vara vänner med dem på FB. Jag förklarar för dem varför och de flesta förstår mina argumnet.
Mitt motto är att se de positiva sakerna med FB och inte använda mig av de mindre bra saker som FB kan innebära. Man väljer, som sagt, själv vilka funktioner man vill använda sig av.
