Fröken Mullig

Ibland blir man så otroligt besviken på personer som står en nära. Hur kommer det sig? Ställer man för höga krav? Måste man alltid förvänta sig det optimala av en annan individ. Måste man alltid vara felfri? Får man aldrig släppa på tyglarna? Hur ser omgivningen på en? Tankarna virvlar runt i huvudet…

Naturligtvis behöver man inte alltid vara på fullkomlig! Vem bestämmer vad som är fullkomligt egentligen? Men man får inte döma andra personer utifrån sitt eget perspektiv. Det är viktigt att ha förståelse för att alla har olika åsikter och uppfattningar om saker och ting.

Man måste respektera varandra!

Respektera varandras olikheter och likheter!

Jag måste lära mig att inte ta åt mig! Att inte täras av andra människors tanklöshet! Jag vet att jag inte är perfekt och jag vill inte vara perfekt, men det innebär inte att jag ska trampas på!

Ibland undrar jag om jag är lite knasig? Jag gillar att plugga! När jag tog examen från lärarutbildningen (4,5 år), ville jag fortsätta lite till…men familjen protesterade. Ekonomin blev lite, eller rättare sagt, mycket lidande när man studerade! Så det var bara till och börja jobba...:(

De första åren, som lärare, pluggade jag en 5 poängs kurs (7,5 p är det idag, efter att poängsystemet har anpassats efter EU) under varje läsår. Det blev lite tufft, så jag var tyvärr tvungen att sluta med det!

Men nu ni, nu pluggar jag igen! Jag läser på halvfart och jobbar halvtid. Kanon!

Jag läser specialpedagogik och ska försöka plugga under två år. Vi får se om vi klarar det ekonomisk bara. Om nu inte någon av er kära läsare har lite till övers? ;) Jag tar gärna emot cash. Jag är inte så knusslig så…

Tänk vilken förmån vi har i Sverige att vem som helst kan studera. Det är inte alla länder som ger sina invånare den chansen! T.ex. i Tyskland, där jag själv både har arbetat och studerat i, är det oerhört svårt att få utbildningsplats överhuvudtaget. När man väl har utbildat sig, har man det yrket resten av sitt liv. Det är i princip omöjligt att studera som vuxen. Komvux existerar inte alls där.

Jag är glad att jag bor i Sverige och har möjlighet att utvecklas!

Jag är tacksam över min familj som ger mig möjlighet att göra något som jag verkligen gillar!

Gud, vad jag gillar när det är helg! Helgen är bara så kort! Vem har bestämt att vi ska jobba fem & vara lediga två? Tvärtom TACK!!! (med bibehållen lön, förstås)

Nu vet jag att det finns många som jobbar helger (bl.a. min man), men det är egentligen ledigheten jag gillar. Så om ledigheten infaller på en helg eller vardag, spelar ingen roll.

LEDIG LEDIG LEDIG…det är det jag gillar. Jag skäms inte för att säga att jag gärna skulle vara hemmafru! Jag vet att det inte är politiskt korrekt, men vadå…tänk själva: LEDIG…

Jag skulle själv bestämma vad jag gör på dagarna. En promenad, läsa bok, påta i trädgården, hälsa på någon som också är ledig, åka hoj, baka… det finns tusen saker jag skulle kunna sysselsätta mig med. Då är jag ju inte ledig, tänker du då…kanske inte, men jag gör det jag själv vill!

Om jag blir uttråkad?  Det tror jag inte! Men om? Ja, ja då får jag väl sysselsätta mig med någonting. Det finns alltid något att göra. Än sen då, om det är tradigt ibland. Det tar jag…

bara jag får vara  

Fasen vad bra jag är!!!

Ja, jag måste få säga det! Jag har ju klarat MC-kortet! Lilla jag! Får man säga att man är bra? Även om jag bor i Sverige? Vi med våran Jantelag?

Just nu struntar jag i vad man får och inte får! Jag tycker att jag har varit skitbra helt enkelt!

Alla som tar Mc-kort vet att det inte är så lätt. Trafiken är väl inget svårt, men banan! Oj oj oj vad jag var nervös när jag skulle till att visa mina kunskaper! Att krypköra, göra undanmanöver i 50 km/h + göra bromsprov i 70 km/h & 90 km/h är inte så lätt, när man är så nervös att man knappt kan stå på benen! Men det gick! Hipp hipp hurra!

Sen var det dag satt ge sig ut i trafiken. Naturligtvis började det regna precis när jag skulle ut! Ösregna! Det var bara att gilla läget och bege sig ut. När jag körde på motorvägen körde en långtradare om mig! Idiot! I ösregnet… ni kan ju tänka er vad som hände! En stor svallvåg bokstavligen vällde över mig! Jag såg absolut ingenting + att jag blev blötare än blöt! (hur det nu går till…)

Inspektören, som åkte bakom mig, blev lika blöt och såg ingenting han heller. Efteråt berättade han att han hade varit orolig för mig. Det var första gången som han hade upplevt något liknande! Nåja, resten av körningen flöt ;) på bra och när vi återvände till startplatsen, fick jag beskedet om att jag nu hade ett MC-kort! Jippiiiiiii……………..

Min MC-lärare var så gullig och lånade ut MC:n till mig under resten av dagen! Gissa om jag åkte hoj?
Nää inte alls…….
Skojade bara! ;) Åkte nonstop tills det var dags att lämna tillbaka hojen!

Vill åka mer!!!

Vill ha en hoj!!!

Vill ha pengar!!!

Vill vill vill…