Besviken
Ibland blir man så otroligt besviken på personer som står en nära. Hur kommer det sig? Ställer man för höga krav? Måste man alltid förvänta sig det optimala av en annan individ. Måste man alltid vara felfri? Får man aldrig släppa på tyglarna? Hur ser omgivningen på en? Tankarna virvlar runt i huvudet…
Naturligtvis behöver man inte alltid vara på fullkomlig! Vem bestämmer vad som är fullkomligt egentligen? Men man får inte döma andra personer utifrån sitt eget perspektiv. Det är viktigt att ha förståelse för att alla har olika åsikter och uppfattningar om saker och ting.
Man måste respektera varandra!
Respektera varandras olikheter och likheter!
Jag måste lära mig att inte ta åt mig! Att inte täras av andra människors tanklöshet! Jag vet att jag inte är perfekt och jag vill inte vara perfekt, men det innebär inte att jag ska trampas på!
