Fröken Mullig

I mitt förra inlägg skrev jag om min fascination över böcker och jag lovade att skriva om mina tankar efter att ha läst en specifik bok.

Boken jag tänker på är "Vändpunkter" av Agneta Sjödin. Men först ska jag berätta hur jag överhuvudtaget började läsa böcker av just Agneta.

Jag och min man var på Kreta förra sommaren och jag hade tagit med mig tre (!!) böcker att läsa. Ibland funkar inte mitt hjärnkontor riktigt... Hur hade jag tänkt att dessa ynka böcker skulle räcka? Ja, nu blev det ju så att redan andra dagen började jag få panik! Hjälp! Snart har jag ingen bok att läsa!

När man är ute och reser, träffar man många nya spännande människor. Under den här resan lärde vi känna två andra par, som vi umgicks mycket med. Till min stora lycka, så var även de bokslukare! Så min semester blev räddad! Nya intressanta böcker att läsa...jippie...

När jag blev rekommenderad att läsa "En kvinnas resa" av Agneta Sjödin, blev jag lite osäker. Hade inte lust att läsa en bok av en "TV-kändis". Som tur var valde jag i alla fall att ta tag i den! Den var bra! En bok jag kan rekommendera! Jag är verkligen imponerad av Agneta Sjödin, som klarade av en pilgrimsfärd alldeles själv! Tufft gjort! Dessutom skriver hon väldigt bra!

Tillbaka till "Vändpunkter" (som hon skrev före "En kvinnas resa). I den boken kan man läsa om olika människors förändringar i livet. Man får följa olika människoöden, både kända och okända. De har alla kommit till en vändpunkt i livet, där hela deras liv har förändrats. När jag läste den boken, började jag fundera på om jag har haft en vändpunkt i livet eller om jag har den framför mig?

Var är min vändpunkt? Var det när jag skiljde mig och började studera till lärare? Eller är den på gång, nu när jag vill försöka hitta ett annat yrke? Kommer jag någonsin till en vändpunkt?

Behöver alla en vändpunkt i livet, för att det ska vara lyckat?

                                                                 
                                                        


Det är ju ingen nyhet att jag älskar att läsa böcker. Skulle det vara så att det ÄR en nyhet för dig, då känner du inte mig särskilt väl.

Jag har läst så länge jag kan minnas. Böcker har alltid funnits i mitt liv. Däremot kan det gå perioder då jag inte läser så mycket, speciellt när det är hektiskt på jobbet. MEN jag måste läsa varje kväll innan jag ska sova. För att det inte ska bli allt för sent innan jag släcker, har jag för det mesta läst kvällstidningen. Skälet är att jag har så svårt att sluta läsa! Jag förstår mig inte på mig själv! Hur svårt är det att slå ihop en bok? Eller...

Kruxet är att jag lever mig in i böckerna och vill veta vad som händer... bara en sida till...och en till...

När jag växte upp gick jag bokstavligen runt med en bok framför näsan. Jag läste när jag satt på toa, i bastun, framför TV:n (jag är ju en tjej och kan göra två saker samtidigt *s*) o.s.v. Jag kommer ihåg hur min pappa satte gränsen vid middagsbordet! Någon måtta fick det allt vara!

Varje sommar slukar jag runt 30-40 böcker och ibland blir det så att jag läser en bok, som jag redan har läst. Inte för att jag vill, utan för att jag har glömt att jag redan har läst den. Hur kan det bli så? Ja, nu är det ju så att jag har läst otroligt många böcker och det är svårt att komma ihåg alla titlar och författare! Alla böcker jag läser är inte heller bra, men jag läser alltid klart! Det har aldrig hänt att jag har slutat att läsa en bok, bara för att den inte faller mig i smaken.

Det är svårt att rekommendera böcker till någon annan. Vi har alla olika förväntningar på vad en bok ska tillföra oss. Själv läser jag så otroligt många olika genrer. Det beror helt enkelt på vad jag "känner" för att läsa!

Min nästa inlägg kommer att handla om de tankar jag fick av att läsa just en specifik bok. Återkommer om detta!

Jaha, då har man fått vara med om att bli satt i karantän! Det kändes som en bomb föll ner, när vi fick reda på att dottern har svininfluensan! Många tankar for runt i huvudet! Sonen blev helt förstörd och grät hejdlöst. Han hade alla huvudrubriker i skallen, man dör ju av svininfluensan! Han trodde att syrran skulle dö! Tänk vilken chock! Att tro att hon ska dö! Dottern blev naturligtvis också väldigt ledsen och det blev många tårar runt vardagsrumsbordet!

Jag som tjatade på läkaren om att få ta proverna i och med att jag tycket att hennes symtom stämde överens med de symtom som gäller för just svininfluensan! Läkaren menade på att det inte kunde vara svininfluensan, men ok visst kunde de ta prover...

POSITIVT!!!!

Vad gör man, vad säger man?

Det är ingenting som man kan förbereda sig för, utan det gäller att inse fakta och vidta åtgärder!

Åtgärder =  ¹ vi andra i familjen äter medicin för att förhindra/förebygga att vi får svininfluensan och ² dottern får härda ut. Det vi måste vara observanta på är om hennes allmäntillstånd försämras, då ska vi in till sjukan. Annars läker den precis om vilken annan influensa som helst. ³ Vi är satta i karantän = vi får inte vara ute bland folk och vi får inta ta emot besök.

Det tråkiga är att vi var tvungna att avstå från att gratta en ung 45-åring i fredags och avstå från en inflyttningsfest i lördags + att jag och min man var tvungna att ställa in vår semester till Lappland.

Naturligtvis är detta inget stort problem! Bara dottern får bli frisk, så står vi ut med det mesta! Det positiva i allt detta är att vi som familj umgås mycket med varandra och har mycket tid tillsammans!