Fröken Mullig

Mitt dilemma är: ska jag avge nyårslöften eller ska jag låta bli? De senaste åren har jag struntat i allt vad löften heter! Jag kan ju ändå inte hålla dem. Varför göra sig själv besviken? Nu är situationen lite annorlunda, för jag har redan gjort stora förändringar i mitt liv. Jag tränar regelbundet och ofta, jag har ändrat min kost och jag är fokuserad på att försöka gå ner i vikt!

 

Så vad ska jag ge för löfte då? Det finns faktiskt en sak jag skulle kunna bli bättre på! Men ska jag ge ett löfte? Är jag tillräckligt motiverad till att hålla det? För om jag inte är det, varför avge ett löfte? Om jag rannsakar mig själv, vad kommer jag då fram till? Är jag motiverad eller inte? Jo, jag är nog det! Ett löfte ska avges!

 

Vad är då mitt löfte? Det avslöjar jag år 2010!

 

Gott Nytt År alla nära & kära!

 

Jag hoppas att ni alla får en underbar jul!
Sköt om er själva och njut av trevligt sällskap och god mat!

Sitter här lördag kväll och känner att jag måste skriva, måste helt enkelt!!!

 

Som ni vet tränar jag minst 3-4 gånger i veckan (ibland mer), med spinning core, coreboll och innebandy. Trots all träning har det inte hänt någonting med min vikt! Ja, jag vet att min sköldkörtel spökar lite, men vad då?? Några gram i alla fall, snälla!!!

 

Under ett samtal med en väninna, påpekade hon att jag borde börja äta mellis! Egentligen vet jag ju det! Att ämnesomsättning/fettförbränning håller igång om man ser till att ha ett regelbundet intag. Men att ha kunskap och att praktisera sin kunskap är två helt skilda saker! Ibland behöver någon poängtera det självklara!

 

Vad hade jag att förlora? Ingenting! Jaha, så var det till att med sig mellis till jobbet. Keso och frukt är nu mitt sällskap på jobbet! Vad tror ni hände de två första veckorna? Jo, minsann ett kilo försvann i ett huj! Åh, vad jag blev lycklig!
                      


Nästa grej, som inspirerade mig, var min svåger som hade börjat köra GI-metoden (där man utelämnar kolhydrater i sin kost). Han gick ner sju kilo på två veckor! Jag diskuterade med min man och min dotter, bestämde mig därefter att ta bort potatis, pasta, ris och bröd ur min kost. Med andra ord inte riktigt GI (vill fortfarande äta frukt!), men nästan…Dottern hängde också på, men inte min man (han kan inte undvara godiset, speciellt Bassett's vingummi!)

                                                      


    
Nu händer det saker minsann! Under de två veckorna, som jag har undvikit en del kolhydrater, har jag tappat ytterligare tre kilo! Nu är jag fullt medveten om att det fortsättningsvis inte kommer att minska lika mycket och inte lika fort, men jag fortsätter i alla fall. Sedan kommer jag under jul & nyår att unna mig god mat, innehållande kolhydrater. Man måste kunna tillåta sig att ”fuska”, för att det i långa loppet ska bli bra resultat.  

 

 

                              

Gud, vad det var väldigt länge sedan jag skrev något! Jag har inte legat på sofflocket, om ni det tror :)
Tiden har bara runnit iväg! Har inget att skylla på, om inte studier, arbetet, träning, familj, sjukdom eller konstant trötthet kan vara en giltig orsak. Förstod väl det… suck, får skärpa till mig (igen)!

 

Idag har vi haft Lucia på jobbet. Blev två dagar tidigare i och med att på fredag är det många av personalen som inte är på jobbet (bland annat jag). Det går åt en hel del personal att rodda hem ett Lucia-framträdande. Vi har ungefär 150 elever som deltar. Flera sjöng solo och några hade även dansuppvisning. Mycket smakfullt och vackert arrangerat. All kredd ska vår musiklärare ha!

 

Tänk att kunna få ett helt högstadium att sitta still (och vara tysta!) under en hel timme! Nu är det nog många av er som undrar om det verkligen är en bravad eller inte? Absolut, att det är en prestation för en sådan stor samling ungdomar att vara både tysta och stilla under en sån lååång stund! Vilket jag i och för sig har svårt att förstå! Att inte kunna sitta tyst och stilla alltså!

 

Tiderna förändras verkligen! När jag gick i skolan (för många många många år sedan), då var skolvardagen betydligt mer strikt, inte för att jag förordar det! Utan jag menar att man bör ha respekt för andra, såväl lärare och andra elever. Tyvärr har mycket av detta försvunnit. Skolan kan inte enbart belastas för detta, utan hemmet har ett mycket stort ansvar för att se till att barnen har en empatisk förmåga och respekt för andra människor. Skolan ska ge kunskap, inte fostra barnen.

 

Oj, nu är jag inne på detta igen! Tänk att mycket av det jag skriver slutar med detta: det som skolan ska ansvara för och det som föräldrar ska ansvara för. Saker som för mig är självklara, men tyvärr inte för många andra!