Fröken Mullig

Jag lever ett relativt gott liv! Jag har en underbar man och två ljuvliga barn. Jag har ett jobb, ett hem och jag har inga livshotande sjukdomar!

Att min man kan gå mig på nerverna ibland, det får jag stå ut med. Att barn inte är änglar alla gånger är något som varje förälder får leva med. Att mitt jobb står mig upp till halsen emellanåt (eller ganska ofta), är bra att acceptera. Att mitt hem skulle kunna vara så mycket bättre, får jag sluta grubbla på. Att jag inte har några livshotande sjukdomar, får jag vara överlycklig över!

Varför vara missnöjd?

Hur är vi människor funtade egentligen? Kommer vi någonsin att vara nöjda, eller finns det alltid något som kunde vara bättre? För min del så vet jag att det inte finns en bättre man för mig, att mina barn är just det jag vill att de ska vara (egna individer med integritet) och att jag bor på en fantastisk plats. Är det inte det som räknas? So what… om jag inte trivs till 100 på mitt jobb! So what… att ekonomin är ansträngd!

Varför vara missnöjd?



                                

Jag är så trött! Hösten har inte börjat, men tröttheten är här! Hur kommer det att bli när mörkret kommer och kylan tränger på? Vill inte ens tänka tanken…

Jag fick igår veta vad det är för skada jag har i ryggen! Korsbensleden är skadad! Öhhh… har aldrig hört talas om att kroppen överhuvudtaget har en led av den benämningen! Nåja, uppenbarligen har jag en sådan led och den är skadad! Skadan fick jag redan i januari och den är fortfarande inte läkt! Så vad gäller nu för att den ska läka? Nja…det var svårt att säga…ähh, men vadå??? Fick inget riktigt svar. Eller, om sanningen ska fram, ville läkaren ge mig en cortisonspruta! Tack, men nej tack!!! Blev erbjuden en sådan spruta i knät (som också är paj) för ett par år sedan, men jag vill verkligen inte ta en sån ”liten" spruta!!!

Nu på fredag ska jag till Ergonomicentrum och träffa en sjukgymnast, som är specialist på ryggar. Vi får se vad han kan hjälpa mig med! Det jag vet att jag INTE får göra, är att belasta bäcken/mage. Jag får inte köra spinning, sitta för mycket/länge, dammsuga, kratta löv/äpplen o.s.v. Läkaren var tydlig med att jag måste gå ner i vikt! Nähä!!! Det hade jag ingen aning om! Lite svår bara när man inte kan motionera, som är nödvändigt för mig. Snacka om Moment 22!!!

Är så trött....

Har inte skrivit på väldigt länge!!! Är inne på att sluta med skrivandet. Vi får se hur det blir med det…

Vad har då hänt sen sist? Jo, jag har köpt mig en motorcykel: Suzuki Vs 800 intruder. Gissa om jag har åkt hoj i sommar!!! Tänk att det är så kul att sätta sig på hojen och dra iväg! Hade aldrig trott det, om jag inte hade provat själv….

Sen har jag nästan gått upp allt jag gick ner i vintras. Inte kul!!! Min rygg strular och jag har inte kunnat träna, vilket är nödvändigt för mig! Som den intelligenta kvinna jag är, så har jag även slarvat med maten. Kolhydrater har bara flödat in i munnen på mig!!! Förstår mig inte på mig själv…

Jag har även bestämt mig för att fortsätta att plugga (trots dålig ekonomi och stress). Jag tar en termin i taget och ser hur långt jag orkar.

Min dotter har flyttat till Skellefteå för att plugga på Luleås Tekniska Universitet. Hon ser till att uppfylla sin dröm. Häftigt!!!


Här har ni min Pärla:

Jag har en underbar tid framför mig: semester!  

Ja, jag har faktiskt semester! INTE sommarlov!! Det finns en yrkeskategori som har sommarlov (enligt andra) och det är lärare! Vi pluggar ju inte (nåja, jag har ju gjort det till viss del i år) utan vi jobbar som alla andra! Eller hur? Så semester är det jag har!

Min lediga tid ska inte fyllas med massa måsten, utan jag kommer att ligga på verandan och läsa mycket, påta i trädgården (när ryggen tillåter), ut och gå, träna (när solen inte visar sig på himlen), träffa vänner, åka till Finland, Dalarna och Göteborg, ut och åka med hojen…

Oj, då…blir lite trött av att skriva allt jag ska göra. Men fördelat på sex veckor blir det ganska soft, eller hur? Jag tycker det är viktigt att ta det lugnt! Skrev det i bloggen förra året med! Men det gäller även i år!

Har inte varit så frekvent med mitt skrivande under våren. Skyller på mitt pluggande…

Ska försöka bli bättre, men kan inte lova…

Ha det så gött i sommar och ta det lugnt!!  

Är riktigt orolig för hur det står till med mitt huvud! Jag har hittills fått alla de åkommor min farmor hade. Kan nämna: kort! (längden alltså…) problem med sköldkörteln, hudcancer och livmoderhalscancer! Sen fick hon Alzheimers….

Ja, ni läste rätt!! Alzheimers!!! Det är just det jag är rädd för! Ska nu tala om varför!!

För ett bra tag sen köpte jag biljetter till en KENT-konsert! Vi är tre par som ska grilla och umgås lite innan och sen ta oss till konserten. Problemet är att jag inte hittar våra biljetter! Jag har lagt dem i ett kuvert och sen är de borta!!! Ska ta mig en ordentlig runda efter helgen och leta som en tok! Nog för att jag redan har röjt upp allt mellan himmel och jord för att hitta dem, men man vet aldrig…

Nu är det inte bara den incidenten som gör att jag är orolig…

Idag på jobbet pratade jag med vår SYO och bokade tid till två grabbar och på en promenad på max två minuter till klassrummet, lyckades jag glömma bort att meddela grabbarna = de missade mötet! När jag på lunchen såg SYO:n, kom jag på att jag hade glömt att meddela grabbarna! Får en ny tid och beger mig till klassrummet och glömmer bort det igen!!!! I’m scared!!!!

En annan incident var när min man gav mig sin bankomatkort, när jag skulle handla. Jag lägger den sen i min MC-jacka (vi var ute och åkte hoj) och när han behöver kortet (någon dag senare) och frågar efter den, så har jag ingen ANING om var den är. ”Det får du faktiskt hålla reda på själv!”

Min man säger att jag glömmer saker hela tiden!!

Jag funderar allvarligt på att söka hjälp för detta!!

Jag är orolig!!!

Känner mig lite kluven…

Jag gillar verkligen att plugga! Ni som känner mig, vet att det är så…

Problemet just nu är att det tär på ekonomin! Inte kul att alltid stå utan pengar och veta att man inte kan göra allt som man skulle vilja! Känns som alla runt omkring mig är ute på roligheter hela tiden. Jag sitter inne och kan ingenting annat…

Skulle gärna vilja ha en egen motorcykel också! Men det är bara och glömma…

Så hur ska jag göra i höst? Plugga eller jobba????? Vill plugga, vill plugga, vill plugga…

Men vill samtidigt inte vara pank hela tiden, vill inte vända på varje öre, vill inte behöva tänka på vad jag kan göra och vad jag inte kan göra!!! Tycker att jag har kommit till den åldern att jag ska kunna unna mig saker och kunna göra det jag vill! Men jag vill samtidigt plugga…

Hajar ni läget? Det går inte riktigt ihop! Suck…

Måste ta ett beslut om en vecka!

Min chef vill att jag ska plugga och vill att jag ska ta över tjänsten som specialpedagog på min skola (nuvarande går i pension om ett år). Han är beredd att hjälpa mig med så mycket som han bara kan (förutom att ge full lön, för ett halvtidsjobb!). Det innebär att han betalar all studiematerial, resor om det blir nödvändigt, hotellövernattningar om det blir nödvändigt, ger extra ledigt ifall jag behöver det vid tentaperioder. Med det blir inte mer pengar i plånboken!!! Vill inte vara fattig, vill plugga…suck..

HJÄLP!!! VAD SKA JAG GÖRA???

  

                    

För ett tag sen skrev jag om facebook och vad jag tyckte om fenomenet FB. Ja, jag kallar det ett fenomen.  Varför kan ni då undra? Jo, för att jag har kommit i kontakt med gamla vänner och släkt som jag annars inte har någon kontakt med alls. Som jag skrev förut, kan många invändningar komma mot det. Det finns ju telefon, mail, brev…you name it…

Jag är fullt medveten om att det inte bara finns positiva saker med FB. Men så är det med det mesta, eller hur? Allt har två sidor, eller fler… ;)

Jag är iallafall glad att jag kan ha kontakt med flera som jag annars inte pratar med regelbundet. Det berikar mig! Det behöver inte vara personer som bor långt långt långt bort, kan vara i samma stad eller en bit bort… jag har syskonbarn som jag värdesätter kontakten med. Nåja, en är fortfarande envis och har inte FB ÄNNU. Bearbetning ska påbörjas ;). Har en kusin som bor i närheten av vår huvudstad, som jag under de senaste 20 åren knappt har pratat med. Vi har återupptagit kontakten igen! KUL!!! Vänner som man under årens lopp har tappat kontakten med av olika anledningar, finns åter i mitt liv.

FB innebär inte att mitt sociala liv rasar iväg i full galopp, nä nä… det är ju det som är det fina, man kan ha kontakt och pratas vid, utan att bli stressad med att hitta datum där man kan ses. Hur det nu än är, så är kalendern ganska fullklottrad! Ska man vara realist, inser man att det inte finns på världskartan att kunna hinna träffa alla face to face, om man skulle vilja.

Stopp stopp, vänta nu…inte tänker väl du nu att jag bara sitter framför datorn och ”pratar” med mina vänner. Då känner du inte mig särskilt väl.  Då har du inte förstått det jag vill komma till! Jag är en väldigt social person. Vill gärna umgås och prata lite… Det jag menar är att en ytterligare dimension till att hålla kontakt har öppnats! Våra kontaktnät ser olika ut och det är upp till var och en att välja hur man vill ”vårda” sitt kontaktnät. Sedan finns det naturligtvis graderingar i ”nätet! Vissa är man mer frekvent med att träffa, andra har man en mer distansrelation till. Inte så att man värdesätter de mindre, inte alls. Man har helt enkelt olika anspråk på vänskapsförhållandena (ömsesidigt, förstås).

En sak till, detta är som sagt INTE propaganda för FB! ABSOLUT inte! Jag är av den meningen att alla har rätt att välja hur det vill leva sina liv, hur man vill använda sig av sin tid och framförallt har man sin fulla rätt att bestämma hur man INTE vill leva sitt liv! Det är upp till dig och ingen annan! Det viktiga är att man står för sina val!

Tänk att man ibland bara har en sådan dag som bara flyter på! Allt känns bra och ingenting verkar omöjligt! Just en sådan dag har jag haft idag! Det gäller att njuta, för jag vet att alla dagar inte är sådana! (tänk att pessimisten fick komma fram i alla fall…)

Om jag återkommer till min dag, så började den väldigt bra. Jag hade sovmorgon och fick vakna utan att ett vidrigt alarm ljöd! Bara det gör ju att humöret stiger ett antal grader! Sen åt jag frukost ihop med min underbara man! Att jag inte säger det till honom! Att han är underbar! Skulle behöva göra det oftare! Alla behöver uppmuntran (har skrivit om detta förut), men vardagen bockar på med alla måsten och uppmuntran blir lite bortglömt, tyvärr! Dessutom är han och jag väldigt olika (blir ett annat inlägg), som gör att jag emellanåt är väldigt irriterad på honom och vice versa!

Nåja, åter till dagen…efter frukost satte jag mig vid datorn och skrev mina inlägg till litteraturseminariet. Det flöt på riktigt bra och jag blev väldigt nöjd med mina inlägg (händer inte ofta). När pluggandet var klart skrev jag alla de mail, som har legat över mig. Skönt att bli klar med dem också!

När min dotter kom hem gick vi en lång promenad i det vackra vädret! Det är en fördel att bo ute på landet och ha förmånen att ha en underbar miljö att vistas i! Efter en välbehövlig dusch var det gott att få äta lite mat ihop med dottern. Sen blev det plugga av igen. Har hunnit med att börja knåpa på morgondagens inlägg. Känns ganska OK att vara ute i god tid.

Nu väntar jag hem mannen, som har jobbar kvällsskift. Sportnytt och regionala nyheter väntar innan det är dags att få besök av John Blund! En bra dag är snart slut….

Natti natti!

Man kan tycka vad man vill om Facebook och jag lovar...många tycker mycket...alla har givetvis rätt till att ha en åsikt! Det bör vi alla vara medvetna om, men vi behöver inte tycka lika! Själv var jag lite skeptisk till FB. Tyckte mest att det var fjantigt att skicka runt drickar, blommor o dyl eller att skaffa så många "vänner" som möjligt. Är man lite inskränkt så är man...

Nu är jag mer införstådd i vilka möjligheter FB har! Du väljer själv hur du vill använda dig av FB. Spela spel, skicka inbjudan till olika arrangemang eller bara komma i kontakt med vänner från förr. You name it...

Själv har jag kommit i kontakt med vänner och släkt (har redan skrivit om min brorsdotter), som jag annars förmodligen inte skulle ha kommit i kontakt med. Självklart har jag även vänner på FB, som jag träffar regelbundet i "det vanliga livet". Så varför ha dem på FB? Kul, antar jag! Intressant att se hur vardagen ser ut för mina vänner. Som vår vardag ser ut idag, så är det ingen garanti att man pratas vid regelbundet, fast man är vänner i samma stad. FB ger en annan möjlighet...

Jag har tack vare FB kontakt med min kusin i Canada. Vi har inte pratas vid på över 25 år! Jag har även kontakt med mitt Au-pair "barn" i Tyskland. Vi har inte pratas vid på över 15 år! Jag har även kontakt med hennes kusin, som jag inte har pratat med sen hon var ett litet barn! Dessutom har jag kontakt med en gammal vän, som flyttade tillbaka till sin hemstad för över 8 år sen. Nu kanske alla motståndare till FB menar på att man kan faktiskt ha kontakt med dem ändå! Självklart har ni rätt, men om en kontakt har "dött ut" och man inte vet hur man ska bära sig åt för att ta tag i den igen. Då kan det dra up på tiden! Sen är telefonkontakt inte ett alternativ (dyrt) och brev känns som att gå tillbaka i tiden! 

Nu är detta inlägg absolut inte en medveten saluföring av FB. Absolut inte! Utan mer en positiv berättelse om hur jag har hittat tillbaka till vänner/släkt som jag annars förmodligen inte skulle ha haft kontakt med. 

Det är inte så att jag tillhör en av dem som ska ha så många vänner som möjligt (ja, det finns sådana, som måste få en bekräftelse genom många vänner på FB).

Jag har ett annat dilemma, som jag måste ta ställning till. Det är att elever, till mig, vill bli vänner med mig på FB. Jag har tagit beslutet att inte vara vänner med dem på FB. Jag förklarar för dem varför och de flesta förstår mina argumnet.

Mitt motto är att se de positiva sakerna med FB och inte använda mig av de mindre bra saker som FB kan innebära. Man väljer, som sagt, själv vilka funktioner man vill använda sig av.

Nu är det dags för Valborg! Jag kan till viss del hålla med om det min dotter säger: Valborg är överskattat. Under många många år vallfärdades jag till majbrasan. Det var något som jag tyckte "hörde till". Hörde till vadå? Vet ni varför ni firar Valborg? Varför går ni och stirrar på en eld? Är det en helig eller akademisk helg för er? Eller skrämmer ni iväg häxorna kanske? Hälsar våren välkommen? Ja, anledningarna är många…välj en som passar er. Jag firade in våren. Äntligen nära till sommaren (som är min bästa årstid). Sen tycker jag att varje tillfälle till att träffa vänner och äta gott är positivt.

Själv tyckte jag att det var viktigt när barnen var små (varför, vet jag egentligen inte). Det var trevligt att samlas med vänner och gå till majbrasan med barnen, grilla lite korv, kika på fyrverkerierna.  Fast om jag tänker tillbaka har det mest handlat om att härda ut, härda ut kylan, regnet och se till att trötta barn inte somnar INNAN man är hemma igen! Oj, detta låter lite väl pessimistiskt! Klart att det har varit kul, trevligt och avkopplande också. Att umgås med vänner är alltid kul, men hallå!!! Stå och stirra på en brasa? Varför gör vi det? Svaren har vi själva... det finns inga felaktiga svar….

I år, som flera år tillbaka, struntar jag i majbrasan! Jag kan ha trevligt med vänner utan att stå och hacka tänder och titta på brasan.  Vännerna säger jag inte nej till! Men brasan får vara. Klart om det är varmt och soligt och inga regnmoln som hotar, då kanske… men med tanke på hur de senaste årens Valborgsväder har varit, så chansar jag inte…

Alla ni som uppskattar elden, traditionen, ha en underbar Valborg. Njut av elden och gemenskapen!

Alla ni som struntar i elden, ha en underbar Valborg. Njut av gemenskapen!

Tråkigt att behöva ha samvetskval över att man inte är så frekvent på bloggen! Att ha blogg innebär ansvar, ansvar att se till att den är aktuell. Kan inte påstå att min har varit särskilt aktuell på länge nu…och en sådan som jag (formalist) har svårt med det. Trots att det är mitt eget fel! Varje gång jag skriver lovar jag att bättra mig, men som sagt, man lär sig så länge man lever….så nu vet ni, nästa inlägg kommer när den kommer… ;)

Det har hänt en hel del sen sist. Minstingen har blivit stor. Grabben har både fyllt 18 år och fått körkort! FRIHET!!! För mig alltså, slipper hålla på och skjutsa hit och dit! Yes!! Eller vänta nu…bilen är inte hemma! Frihet? Bo på landet och inte ha en bil hemma, frihet? Kanske inte…eller kanske? Det beror på hur man ser det…

En annan mycket positiv sak har också hänt! Jag har återigen kontakt med min brorsdotter (hon är jämngammal med min dotter)! Tack vara Facebook! Man kan säga vad man vill om FB, men det finns verkligen mycket bra med FB. Jag har, som sagt, kommit i kontakt med brorsdottern igen. Jag har absolut ingen aning varför kontakten bröts egentligen! När min bror och hennes mor träffades bodde jag i Tyskland och när jag flyttade hem till Sverige igen, hade jag inte särskilt bra kontakt med min bror. Har väl aldrig haft det egentligen. Min dotter är född ett par månader innan min bror blev far och i början hade vi någorlunda kontakt, men den dog ut. Min bror och jag är väldigt olika och har haft helt olika umgängeskrets. Tyvärr! Sedan hände massor av tråkiga saker efter några år. Jag blev sjuk (cancer) och skiljde mig även ett par år efter det. I samma veva separerade min bror och hans flickvän. Jag hade fullt upp med att klara mig och mina barn efter skilsmässan + en sjukdom att bemästra. Naturligtvis kom nästa missräkning, sköldkörtel brakade ihop = 30 kg övervikt, trötthet och allt annat som det innebar att inte ha en fungerande sköldkörtel. Jag försöker inte skylla ifrån mig, utan förklara anledningen till att jag tappade kontakten med min brorsdotter.  I och med att jag inte hade någon bra kontakt med min bror, så har jag heller inte någon aning om omständigheterna runt hans separation. Vilket i sig kan tyckas skrämmande, för vi är ju trots allt syskon! Men nu är det så det är och det är ingenting att göra åt.

När jag sen fick höra att min brorsdotter fick cancer (precis som jag själv har haft), ville jag komma i kontakt med henne. Sorgligt nog vill min brorsdotters mor inte att vi skulle ha någon kontakt med dem, just pga. av att vi inte hade stöttat henne vid deras separation.  Jag kan verkligen förstå henne! Jag vet själv hur det kändes att inte ha någon stöttning från min frånskilde mans släkt.  Det var att, från den ena da’n till den andra, ha tappa mer en halva sitt kontaktnät! Det var fruktansvärt! Med tanke på att jag inte hade en enda av min egen släkt i samma stad! Jag var helt själv med två små barn, ett hus och levde på studielån (pluggade då). Det var en tuff tid! Så jag förstår henne till fullo, att hon tog illa vid sig! Skillnaden är att jag aldrig nekade mina barn att träffa och hålla kontak med deras fars släkt. Snarare tvärtom, jag pushar mina barn att ha en bra kontakt med farmor och farfar. Däremot tog det många år för mig att förlåta dem. Idag är jag har jag en bra relation till dem. Inte så att vi träffas eller så, men om vi råkar på varandra är vi glada över att se varandra och pratar och kollar läget.

Tillbaka till min brorsdotter. Hon tog kontakt med mig via FB och jag blev så lycklig! Vi har pratats vid mycket på FB och det slutade med att hon var här och firade sin kusins 18-års dag tillsammans med sin halvbror, sin far och hans nuvarande flickvän + stora delar av vår släkt.

När hon och jag har pratats vid, har det visat sig att hennes mor har hela tiden ansett att vi (min släkt) har tagit parti för min bror efter separationen. Jag vet inte ens vad som hände, orsaken till skilsmässan och har definitivt inte tagit parti för någon! Jag har inte haft kontakt med min bror heller! Gud, om man kunde ha gjort saker annorlunda! Visst är det hemskt att mycket sker utifrån antaganden? Vilka konsekvenser våra handlingar har!!

Nu har jag även kontakt med hennes lillasyster, som är lika gammal som min son. Kontakt och kontakt…vi är vänner på FB. Ska snart ta mod till mig och skriva till henne. Nu blev inlägget långt! Återkommer (snart?) om vilka fler jag har återtagit kontakten med på FB!

Att man kan vara så slutkörd! Jag känner att jag behöver ta det lugnt nu. Ett av mina nyårslöften var ju att sköta om mig själv! Men när tentaperioden, Nationella proven och utvecklingssamtalsperioden infaller under samma tidsperiod, DÅ är det svårt att stressa av!

Det är tre faktorer jag själv inte kan styra över och då gäller det att gilla läget. Men det är inte samma sak som att inte få känna sig trött! För trött är jag!

Jag har i alla fall hållit mina löften om att unna mig massage! Jag var på massage för två veckor sedan och det var underbart! Inte så behagligt kanske, med tanke på att jag under många många år har undvikit att lyssna på min kropp! Kroppen hade nog behövt haft underhåll många gånger om, men jag har inte lyssnat på det örat…så lite fick jag allt lida under massagen. Trots det, var det skönt efteråt, men ack så öm jag var i flera dagar efter åt i framförallt nacke och skuldror. Nu har jag en ny massagetid, om ett par veckor, att se framemot.

Min vikt däremot har varit stadig! Jag har inte gått upp (tack och lov) och jag har heller inte gått ner (tyvärr). Nu är min rygg så pass bra att jag kan gå på löpbandet upp till en timme och förra veckan var jag på pilates-träning och så gott som alla övningar kunde jag göra! Så idag ska jag göra ett nytt försök och mitt mål är att jag till sommaren ska kunna vara i gång och träna för fullt igen.

Jag går på behandling en gång i veckan för ryggen och nacken.  Det visade sig nämligen att nacken var en av orsaken till att jag hade ont i ryggen. Det var först efter den upptäckten som jag började bli bättre i ryggen! I och med att de började behandla nacken också! Så hoppet lever!

Nu ska jag lägga mig och ta en liten power-nap! Är så trött!

Har egentligen ingenting att skriva om! Är alldeles tom i huvudet och utan inspirations att skriva överhuvudtaget! Känner att mina ryggproblem börjar ta över psyket! Har aldrig varit i en sådan situation förut! Där jag själv inte kan bestämma vad jag ska göra eller inte! Vill träna – kan inte! Vill åka skidor (slalom) – kan inte! Vill kunna sitta mer än max en timme i taget – kan inte! Vill åka MC- kan förmodligen inte! Jag blir gaaaalen!!!

För att inte tala om vikten! Den står helt still! Inte ett gram har försvunnit på två månader! Nu har det gått så långt att jag har börjat slarva med kosten! Jag blir gaaaalen!!!

Förstår ni nu att jag nog inte ska skriva mer just nu! Vill inte fokusera på det negativa utan jag måste hitta tillbaka till en mer positiv syn på tillvaron! Jag är ju trots allt inte dödssjuk och jag är inte helt orörlig.

Jag lovar att återkomma när jag känner mig mer entusiastisk över tillvaron! Förhoppningsvis snart nog!