Fröken Mullig

Det är bara att inse att så länge jag inte tränar, går jag heller inte ner i vikt! Nu har min rygg krånglat i snart en månad. Jag går fortfarande hos sjukgymnast ett par gånger i veckan + knaprar piller för fulla muggar! Det gäller att inte tappa suget och jag får kämpa varje dag för att inte ge upp! Jag vet att när jag väl kommer igång med träningen, kommer även min karaktär att bli bättre. För just nu är den inte så bra...

 

Men jag har kunnat gå korta stunder på löpbandet och igår satt jag en kort stund på spinningcykeln! Snacka om att jag var som ett barn på julafton. Mina ögon lyste och jag var så glad!! Tänk vad tillvaron blir underbar, när kroppen får träna! Det kommer att dröja innan jag kan träna för fullt, men varje steg framåt är positivt! Jag har även fått instruktioner på hur jag kan jobba med en del övningar, för att stärka upp kroppen. Jag har även bokat tid hos en personlig tränare, som ska hjälpa mig att lägga upp ett bra träningsprogram. Där fokus först och främst ligger på att stärka upp ryggen, men att jag sen även ska få en varierad träning, för att få en optimal förbränning.

 

Jag ska även infria ett av mina nyårslöften på tisdag. Då ska jag till en massör och får massage! Jag har även planer på att gå på ansiktsbehandling i mars eller april. Så nog är jag duktig på att hålla mitt nyårslöfte, eller hur?

                   
            

JAG HAR KLARAT TENTAN!

 

Just nu känner jag mig så otroligt glad! Ja, nästan lite stolt över mig själv! Jag trodde verkligen inte att jag skulle fixa det! Jag vet att många (kanske jag själv också ibland…om jag ska vara ärlig!) säger att man inte klarar av ett prov, tenta, en uppgift eller vad som… pga. att man vill gardera sig, för att inte falla ner som en pannkaka. Men den här gången var det sannerligen så att jag var i princip 100% säker på att misslyckas. Hoppades, gjorde jag ju självklart….men att det skulle gå vägen, det fanns inte i min vildaste fantasi!

Yes yes yes!!! I did it!!

 

Nu gäller det att fokusera på nästa tenta! Ska försöka var i fas med den och inte känna den stressen, som jag hade med den här tentan!

 

JAG ÄR SÅ GLAD!

 

 

 

De tre senaste veckorna har verkligen tärt på psyket! Ryggen krånglar fortfarande! Har inte kunnat träna alls!! Blir lite lätt irriterad! Jag som hade kommit igång så bra! Jag hoppas innerligen att jag snart blir bra i ryggen! Vill träna!!

 

Under vår fjällsemester, förra veckan, fick jag vackert titta på när de andra gled ned för nypistade backar! Suck…Till råga på allt blev jag magsjuk där uppe! Alla som har haft problem med ryggen, förstår ju att det inte är en bra kombination: ryggbesvär + magsjuka!!! Sen att inte vara hemma i sin egen lilla vrå, när man är sjuk, gör ju att man blir extra risig! Vi hade underbart väder, när vi var i Tandådalen. Strålande sol, klarblå himmel och lite folk i backarna! Fick jag njuta av det? Nänää…jag var ute max 4 timmar under hela resan! Jättekul….åh, vad jag tyckte synd om min själv…

 

 

Nästa grej är att Högskolan har tappat bort min tenta! Jag har gått och väntat på att få resultatet på tentan i flera veckor. Nog har tanken slagit mig att det har tagit lite väl långt tid, men snäll som jag är så väntar jag…

På föreläsningen nu i veckan sa jag, bara helt apropå, att jag tyckte att det var konstigt att det dröjer med besked. Alla tittade förvånat på mig och sa att de hade fått veta resultaten för över en vecka sen. Tror ni jag var koncentrerad på vad som sas på föreläsningen? Icke sa nicke! Dagen efter ringde jag direkt till högskolan och där uppdagades det att min tenta var borta! Värsta scenariot är jag får göra om hela tentan (fast det inte är mitt fel!) och bästa är naturligtvis att den hittas! Åh, vad jag tycker synd om mig själv….

 

Om vi nu ska nämna saker som inte har gått så bra, så måste jag förmodligen nämna min kamp mot vikten också! Eller ska jag strunta i det? Får nog bita i det sura äpplet och vara ärlig! Ni förstår nog själva att det inte har gått så bra. I och med att jag inte har kunnat träna (vilket är en förutsättning för att jag över huvudtaget ska kunna gå ner i vikt), har även vågen stått stilla! Nu får jag nog vara oerhört glad över det, för hur jag egentligen funkar, skulle en intelligent psykolog behöva forska i! Jag har nämligen fuskat så in i Norden! Jag förstår inte hur jag tänker… När jag tränar är jag hur fokuserad som helst på kosten, men när träningen rasar, då rasar även kontrollen på kosten. Nu är det inte så att jag fullständigt har havererat, men nog har det slunkit ner både godis och kolhydrater av olika det slag! Vågen har pendlat lite, men just nu har jag gått ner 10 kg, sen jag började för fyra månader sedan. Det är väldigt bra, men jag kunde ha haft ett ännu bättre resultat om jag hade kunnat träna och varit mer fokuserad på kosten. Åh, vad jag tycker synd om mig själv…

 

Nu börjar nya tider! Motivationen finns, stödet finns, viljan finns, nu kör jag……………

  

                                                          

Om man aldrig har haft ont i ryggen, så kan man inte heller föreställa sig vilken smärta det innebär. Framförallt så är man totalt ovetandes om hur viktig ryggen är för att kroppen överhuvudtaget ska kunna fungera! Jag kan bara tala om att jag vet (nu)…

För en vecka sedan skadade jag en muskel i ryggslutet, som resulterade i att jag fick blödning i ländryggen. Inte alls någon höjdare!!

 

Det var inte så farligt, precis när jag skadade mig. Vilket skedde under en innebandyträning (i slutet av passet, förstås!) Jag var uppvärmd och hade lirat över timme, när det hände…skulle bara vända mig om! Jo, tjena…bara…. Det högg till och jag tog det lugnt de sista 10 minuter som träningen pågick. När jag kom hem smörjde jag in mig med linnex och gick och la mig. Sen jäklar blev det inte roligt! Jag vakande tre timmar senare med en sådan otrolig smärta och var naturligtvis väldigt toa-nödig. Kom inte upp ur sängen! Jag fick till slut rulla mig ur och försöka stappla mig till toan. Hmmm…hur i helskotta ska jag kunna sätta mig ner? Det gick, efter stort besvär (och smärta!!!), men sen då…..ni vet ju vad som måste göras efter att man har tömt sig….ajajaja……..efter ett tag lyckades jag ta mig upp från stolen, någorlunda torkad…men att ta sig ner i sängen igen…det tog över en timme för mig att ligga någorlunda bekvämt igen….iväg och jobba på morgonen? Skulle inte tro det!

 

Nu är det en vecka sedan det hände och efter flera sjukgymnastikbesök, kan jag sitta någorlunda på en stol, gå tämligen ”normalt” och får i princip en hel natts sömn! Tänk att man kan var så lycklig över så lite!!!

 

Nu ser jag framemot att kunna börja träna igen. Men framförallt hoppas jag att jag kan åka skidor nästa vecka, när vi drar till Tandådalen! Livet är toppen!