kampen
Har inte nämnt mycket om mina försök till viktminskning på ett tag. Är kanske dags…
Det går väldigt bra faktiskt! Inte så fort om jag skulle vilja önska, men ändå... Har till dags dato gått ner 8 ½ kilo! Jag har kämpat hårt, ska ni veta! Jag ÄLSKAR potatis i alla dess former (nåja, kanske inte alla…pommes, inte så gott!) och frukostmackan går inte av för hackor. Men det går…Har inte ätit bröd på snart tre månader och potatis har bara slunkit in i munnen vid tre tillfällen (jul, annandagen & nyår). Pasta och ris vet jag knappt hur det ser ut längre…
Tränar göra jag också för fullt. Det blir minst fyra pass i veckan (spinning, core, coreboll, innebandy, gym etc.). Jag märker att konditionen är mycket bättre och att jag inte är lika trött längre. För ett par månader sedan var det en kamp varje kväll att orka vara vaken till sporten kl.22.00 (viktiga saker!). Inte nu inte :)
Jag märker naturligtvis av att 8 ½ kilo är borta. Kläderna sitter lösare och viss byxor har återigen plockats fram. MEN, det jag inte förstår är, att de människor som vistas runt omkring mig inte märker att jag har gått ner i vikt! Jag kan förstå, att de som hela tiden finns i min närhet, har svårare att se, men på jobbet är det ingen som har noterat detta! Jag vet inte om det är jag som är konstig, men det sporrar ju om man får positiva kommentarer, eller hur?
Man vill ju höra positiva saker! Det är otroligt svårt att gå ner i vikt och när man lyckas vill man ju höra det! Eller är det bara jag som känner så? Kanske…
Eller så syns det helt enkelt inte att jag har gått ner i vikt, tråkigt...
Oavsett kommentarer eller ej, om det syns eller ej, så fortsätter jag min kamp mot kilona!
Jag ger inte upp!
Bara 20 kilo kvar….
