Tuff period!

De tre senaste veckorna har verkligen tärt på psyket! Ryggen krånglar fortfarande! Har inte kunnat träna alls!! Blir lite lätt irriterad! Jag som hade kommit igång så bra! Jag hoppas innerligen att jag snart blir bra i ryggen! Vill träna!!

 

Under vår fjällsemester, förra veckan, fick jag vackert titta på när de andra gled ned för nypistade backar! Suck…Till råga på allt blev jag magsjuk där uppe! Alla som har haft problem med ryggen, förstår ju att det inte är en bra kombination: ryggbesvär + magsjuka!!! Sen att inte vara hemma i sin egen lilla vrå, när man är sjuk, gör ju att man blir extra risig! Vi hade underbart väder, när vi var i Tandådalen. Strålande sol, klarblå himmel och lite folk i backarna! Fick jag njuta av det? Nänää…jag var ute max 4 timmar under hela resan! Jättekul….åh, vad jag tyckte synd om min själv…

 

 

Nästa grej är att Högskolan har tappat bort min tenta! Jag har gått och väntat på att få resultatet på tentan i flera veckor. Nog har tanken slagit mig att det har tagit lite väl långt tid, men snäll som jag är så väntar jag…

På föreläsningen nu i veckan sa jag, bara helt apropå, att jag tyckte att det var konstigt att det dröjer med besked. Alla tittade förvånat på mig och sa att de hade fått veta resultaten för över en vecka sen. Tror ni jag var koncentrerad på vad som sas på föreläsningen? Icke sa nicke! Dagen efter ringde jag direkt till högskolan och där uppdagades det att min tenta var borta! Värsta scenariot är jag får göra om hela tentan (fast det inte är mitt fel!) och bästa är naturligtvis att den hittas! Åh, vad jag tycker synd om mig själv….

 

Om vi nu ska nämna saker som inte har gått så bra, så måste jag förmodligen nämna min kamp mot vikten också! Eller ska jag strunta i det? Får nog bita i det sura äpplet och vara ärlig! Ni förstår nog själva att det inte har gått så bra. I och med att jag inte har kunnat träna (vilket är en förutsättning för att jag över huvudtaget ska kunna gå ner i vikt), har även vågen stått stilla! Nu får jag nog vara oerhört glad över det, för hur jag egentligen funkar, skulle en intelligent psykolog behöva forska i! Jag har nämligen fuskat så in i Norden! Jag förstår inte hur jag tänker… När jag tränar är jag hur fokuserad som helst på kosten, men när träningen rasar, då rasar även kontrollen på kosten. Nu är det inte så att jag fullständigt har havererat, men nog har det slunkit ner både godis och kolhydrater av olika det slag! Vågen har pendlat lite, men just nu har jag gått ner 10 kg, sen jag började för fyra månader sedan. Det är väldigt bra, men jag kunde ha haft ett ännu bättre resultat om jag hade kunnat träna och varit mer fokuserad på kosten. Åh, vad jag tycker synd om mig själv…

 

Nu börjar nya tider! Motivationen finns, stödet finns, viljan finns, nu kör jag……………

  

                                                          


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0