Fröken Mullig

Nu är det dags för Valborg! Jag kan till viss del hålla med om det min dotter säger: Valborg är överskattat. Under många många år vallfärdades jag till majbrasan. Det var något som jag tyckte "hörde till". Hörde till vadå? Vet ni varför ni firar Valborg? Varför går ni och stirrar på en eld? Är det en helig eller akademisk helg för er? Eller skrämmer ni iväg häxorna kanske? Hälsar våren välkommen? Ja, anledningarna är många…välj en som passar er. Jag firade in våren. Äntligen nära till sommaren (som är min bästa årstid). Sen tycker jag att varje tillfälle till att träffa vänner och äta gott är positivt.

 

Själv tyckte jag att det var viktigt när barnen var små (varför, vet jag egentligen inte). Det var trevligt att samlas med vänner och gå till majbrasan med barnen, grilla lite korv, kika på fyrverkerierna.  Fast om jag tänker tillbaka har det mest handlat om att härda ut, härda ut kylan, regnet och se till att trötta barn inte somnar INNAN man är hemma igen! Oj, detta låter lite väl pessimistiskt! Klart att det har varit kul, trevligt och avkopplande också. Att umgås med vänner är alltid kul, men hallå!!! Stå och stirra på en brasa? Varför gör vi det? Svaren har vi själva... det finns inga felaktiga svar….

 

I år, som flera år tillbaka, struntar jag i majbrasan! Jag kan ha trevligt med vänner utan att stå och hacka tänder och titta på brasan.  Vännerna säger jag inte nej till! Men brasan får vara. Klart om det är varmt och soligt och inga regnmoln som hotar, då kanske… men med tanke på hur de senaste årens Valborgsväder har varit, så chansar jag inte…

 

Alla ni som uppskattar elden, traditionen, ha en underbar Valborg. Njut av elden och gemenskapen!

Alla ni som struntar i elden, ha en underbar Valborg. Njut av gemenskapen!

Tråkigt att behöva ha samvetskval över att man inte är så frekvent på bloggen! Att ha blogg innebär ansvar, ansvar att se till att den är aktuell. Kan inte påstå att min har varit särskilt aktuell på länge nu…och en sådan som jag (formalist) har svårt med det. Trots att det är mitt eget fel! Varje gång jag skriver lovar jag att bättra mig, men som sagt, man lär sig så länge man lever….så nu vet ni, nästa inlägg kommer när den kommer… ;)

 

Det har hänt en hel del sen sist. Minstingen har blivit stor. Grabben har både fyllt 18 år och fått körkort! FRIHET!!! För mig alltså, slipper hålla på och skjutsa hit och dit! Yes!! Eller vänta nu…bilen är inte hemma! Frihet? Bo på landet och inte ha en bil hemma, frihet? Kanske inte…eller kanske? Det beror på hur man ser det…

En annan mycket positiv sak har också hänt! Jag har återigen kontakt med min brorsdotter (hon är jämngammal med min dotter)! Tack vara Facebook! Man kan säga vad man vill om FB, men det finns verkligen mycket bra med FB. Jag har, som sagt, kommit i kontakt med brorsdottern igen. Jag har absolut ingen aning varför kontakten bröts egentligen! När min bror och hennes mor träffades bodde jag i Tyskland och när jag flyttade hem till Sverige igen, hade jag inte särskilt bra kontakt med min bror. Har väl aldrig haft det egentligen. Min dotter är född ett par månader innan min bror blev far och i början hade vi någorlunda kontakt, men den dog ut. Min bror och jag är väldigt olika och har haft helt olika umgängeskrets. Tyvärr! Sedan hände massor av tråkiga saker efter några år. Jag blev sjuk (cancer) och skiljde mig även ett par år efter det. I samma veva separerade min bror och hans flickvän. Jag hade fullt upp med att klara mig och mina barn efter skilsmässan + en sjukdom att bemästra. Naturligtvis kom nästa missräkning, sköldkörtel brakade ihop = 30 kg övervikt, trötthet och allt annat som det innebar att inte ha en fungerande sköldkörtel. Jag försöker inte skylla ifrån mig, utan förklara anledningen till att jag tappade kontakten med min brorsdotter.  I och med att jag inte hade någon bra kontakt med min bror, så har jag heller inte någon aning om omständigheterna runt hans separation. Vilket i sig kan tyckas skrämmande, för vi är ju trots allt syskon! Men nu är det så det är och det är ingenting att göra åt.

När jag sen fick höra att min brorsdotter fick cancer (precis som jag själv har haft), ville jag komma i kontakt med henne. Sorgligt nog vill min brorsdotters mor inte att vi skulle ha någon kontakt med dem, just pga. av att vi inte hade stöttat henne vid deras separation.  Jag kan verkligen förstå henne! Jag vet själv hur det kändes att inte ha någon stöttning från min frånskilde mans släkt.  Det var att, från den ena da’n till den andra, ha tappa mer en halva sitt kontaktnät! Det var fruktansvärt! Med tanke på att jag inte hade en enda av min egen släkt i samma stad! Jag var helt själv med två små barn, ett hus och levde på studielån (pluggade då). Det var en tuff tid! Så jag förstår henne till fullo, att hon tog illa vid sig! Skillnaden är att jag aldrig nekade mina barn att träffa och hålla kontak med deras fars släkt. Snarare tvärtom, jag pushar mina barn att ha en bra kontakt med farmor och farfar. Däremot tog det många år för mig att förlåta dem. Idag är jag har jag en bra relation till dem. Inte så att vi träffas eller så, men om vi råkar på varandra är vi glada över att se varandra och pratar och kollar läget.

 

Tillbaka till min brorsdotter. Hon tog kontakt med mig via FB och jag blev så lycklig! Vi har pratats vid mycket på FB och det slutade med att hon var här och firade sin kusins 18-års dag tillsammans med sin halvbror, sin far och hans nuvarande flickvän + stora delar av vår släkt.

När hon och jag har pratats vid, har det visat sig att hennes mor har hela tiden ansett att vi (min släkt) har tagit parti för min bror efter separationen. Jag vet inte ens vad som hände, orsaken till skilsmässan och har definitivt inte tagit parti för någon! Jag har inte haft kontakt med min bror heller! Gud, om man kunde ha gjort saker annorlunda! Visst är det hemskt att mycket sker utifrån antaganden? Vilka konsekvenser våra handlingar har!!

 

Nu har jag även kontakt med hennes lillasyster, som är lika gammal som min son. Kontakt och kontakt…vi är vänner på FB. Ska snart ta mod till mig och skriva till henne. Nu blev inlägget långt! Återkommer (snart?) om vilka fler jag har återtagit kontakten med på FB!

Njut av god mat och gott godis!
Men njut framförallt av närheten av er familj och vänner!

Ha en underbar påsk!