Fröken Mullig

             

Alla ni som känner mig, vet ju hur otroligt morgontrött jag är! Jag behöver sova!!! Länge…

Men men, idag vaknade jag halv sex och kunde inte somna om! Jag var trött, men kunde inte somna. Hade många tankat i huvudet och fick ge upp! Trots att jag hade sovmorgon, behövde inte gå upp förrän halv nio! Suck…

 

Så nu sitter jag vid datorn och filosoferar istället…har hunnit vara inne på Facebook (jo minsann), ringa till jobbet, maila arbetskollegor, äta frukost, sätta på en maskin tvätt, bädda sängen…och klocka är inte mer än tjugo över sju!!! Jag är trött…

 

Varför kunde jag inte somna om? Tankar virvlar runt i huvudet och ställer till med oreda! Vad är det då för funderingar jag har? Kan inte sätta fingret på något specifikt, men nog är det så att jobbet paxar på mycket utrymme uppe i hjärnkontoret. Att jag inte bara kan släppa allt när jag går från min arbetsplats!

 

Det som tar mycket av min energi just nu, är den inställning som många har till invandrare! Om en vecka börjar en ny kille i min klass. Han kommer från Irak och har gått i en internationell klass under 1 ½ år. Nu ska han börja hos oss på vår skola. Jag bör nog inflika att på vår skola finns det väldigt få elever med utländskt påbrå (om man inte ska inkludera alla med finskt ursprung). Förra veckan var vår blivande elev på besök och genast efter besöket började det florera rykten om honom. Jag ska inte gå in på de rykten som spreds, det räcker bara att säga att de inte var vänligt sinnade!

 

Jag har påtalat detta för vår rektor. Vi på skolan behöver ha en bra strategi, när han börjar. Framförallt måste vi ta tag i de elever, som har ett sådant förhållningssätt gentemot barn från andra länder, att de inte kan möta dem på ett schysst sätt!

 

Min vidare fundering är: hur ser det ut hemma hos dessa barn, som är så inskränkta? Vad har deras föräldrar för inställning? Vad får de med sig för attityder och uppfattningar hemifrån? Eller är det så att några fåtal påverkar flertalet och att dessa inte törs stå emot?

 

Min innerliga förhoppning är att det kommer att bli bra för den här killen och att hans tid hos oss både ska stimulera honom till inlärning och ge honom samhörighet med klassen.