Fröken Mullig

Sorry... för att det har tagit tid att skriva ner några rader på bloggen. Undrar om jag har några läsare överhuvudtaget kvar…Nåja, OM det finns några läsare, så ber jag er om ursäkt!

Ibland är det bara så att tiden inte räcker till! Nog för att jag kan ha många bollar i luften samtidigt, men jag är ingen fullfjädrad jonglör..;)

Just nu är det mycket fokus på mitt pluggande (specialpedagogik) + alla utvecklingssamtal i skolan. Sen har jag kommit igång med mitt tränande! Visst är jag bra? Jag tränar minst fyra gånger i veckan. Det blir innebandy en gång i veckan, spinning två gånger i veckan och core eller coreboll två gånger i veckan. Några lördagar har jag även testat på step, som har varit väldigt tufft, men kul.

Tyvärr har det inte visat några resultat på vågen, men jag känner på kläderna att något har hänt. Dessvärre kan jag inte glädjas åt det! Det måste synas på vågen, för att jag ska känna mig duktig! Kan bero på att kilona är många och de är en bekräftelse på succé eller misslyckande. Konstigt eller hur? Borde ju kunna vara nöjd med att vissa klädeplagg sitter bättre eller t.o.m. lösare än förut! Dessa förbaskade kilon!!!

Vi människor är vanemänniskor och tänk vad fort man kan ändra sina vanor, utan att det är/blir en belastning! Innan jag började träna, funderade jag på varifrån jag skulle ta tiden, men tänka sig, tiden fanns!! Nu har jag ju inga småbarn (vilket ofta är en ursäkt), men jag har varit där. Småbarnsförälder menar jag. Även då fanns tiden. Jag pluggade heltid, jobbade halvtid, var ensamstående med två småbarn, var tränare både i fotboll & innebandy, ledamot i Sörmlands Innebandyförbund och i Eskilstuna Idrotts Samorganisation! Hur i himmelen fick jag tiden att räcka till? Blir svettig bara jag läser det jag har skrivit…

Nåja, jag ska försöka skriva lite mer frekvent! Jag har ju precis här ovan skrivit att tid finnes....suck....får tänka på vad jag skriver...