Fröken Mullig

Läste alldeles nyss en god väns blogg, där hon i ren förtvivlan skriver av sig, angående sina känslor efter ett möte i skolan. Hon har en son som är i behov av extra resurs. Kvinnan, som arbetar som terapeut på skolan, har arbetat med sonen sedan dagis. Hon har gjort ett fantasiskt jobb. Hon är en nödvändig person i grabbens skolvardag. Nu med den ekonomiska situation som råder i kommunen, ska hennes tjänst bort!

Jag förstår min väninnas förtvivlan! Vad kommer att hända med hennes son? Jag vet själv, som undervisande lärare, att man hinner inte lägger ner den tid och omsorg, som behövs, på de barn som är i behov av särskilt stöd! Hur kommer deras framtid att se ut, om de inte får hjälp NU?

Det som gör mig rent ut sagt förbannad, är att vi lärare i skolan får fler och fler krav på oss (av skolverket/regeringen) att se till att alla elever klarar alla de kunskapsmål som krävs. Samtidigt som skolan ska spara! Hur rättvist är det mot elever och lärare? Tänk dig att en elev, med behov av assistent eller en lugnare/mindre grupp, ska fixa det ihop med 25-30 klasskamrater. När de dessutom har en lärare som ska tillgodose ALLAS behov av individuellt anpassad studiegång. Vilka är det som kommer i kläm? Jo, de elever som blir av med sina assistenter/terapeuter!

Var ikväll på APT på min arbetsplats och blev informerad om vad vi behöver spara på. Vi fick bl.a. veta att vi måste dra ner på kopieringen! Vi kopierar alldeles för mycket. Inte konstigt, med tanke på att vi inte har skolböcker till våra elever! I ämnen som: svenska, SO (fyra ämnen) och NO (tre ämnen) har inte eleverna egna läroböcker. I engelskan får de inte skriva i sina övningsböcker, de ska ärvas av nästa årskull. Inte konstigt att man kopierar, eller hur?

Vi har naturligtvis större sparkrav på oss, med indragningar av tjänster och dylikt. Men det var så paradoxalt, att jag var tvungen att nämna det!

Jag lider med min väninna och framförallt med hennes son! Han har all rätt att få de resurser som krävs, för att klara sin skolgång och få ett bra liv! ALLA är värda det! Ingen ska behöva stå tillbaka för att ekonomin är svag!

Fy, vad maktlös man känner sig ibland!