Studenten
Igår var jag på min underbara systerdotters student. Nu har hon sakteligen tagit första klivet in i vuxenvärlden. Jag är otroligt stolt över hennes prestation. Då tänker jag inte endast på betygen (vilket var väldigt bra!), utan hennes utveckling som människa. Hon brås väldigt väldigt väldigt mycket på sin mor! D.v.s. hon var väldigt bestämd och envis som liten. Jag har växt upp med hennes mor och det var inte roligt alla gånger! Hennes humör...usch...nåja, tillbaka till den nyblivna studenten...
Att nu se denna mogna, klipska, trevliga och härliga tjej glädja sig över att ha tagit studenten, är underbart. Hennes planer för framtiden är utstakade och hon är full av optimism. Det vi (vuxna?) behöver, är att se att det finns en tro på framtiden. Att ungdomar inte har gett upp! För vad får de för signaler om framtiden? Det är bara att slå på TV:n eller slå i en dagstidning, för att få svaret. Tablåerna fylls av dystra prognoser om arbetslöshet, ekonomiska kriser, konkurser och nedläggningar av bolag.
Så min kära guddotter, fortsätt att gå din utstakade väg och låt ingen sätta hinder i vägen för dig! Du har ordets gåva och en otrolig talang, har läst din tidning och du skulle helt klart passa som journalist! ♥
Vill även poängtera att min syster, har även hon blivit en mogen och klok kvinna. Humöret kan jag inte uttala mig om (ni får fråga hennes man), men att hon har blivit en lyhörd och trivsam person kan jag intyga. Däremot inte sagt att vi alltid går ihop eller har samma åsikter om saker och ting. Någon måtta får det allt vara, eller hur?
En kommentar till förra inlägget: livet ihop med min man är inte alltid en dans på rosor. Han har det inte lätt med mig alla gånger och jag har det inte lätt med honom. Alla har vi våra sidor och livet går både i dur & moll. Men vi respekterar och älskar varandra, trots våra mindre bra sidor. För att få ett förhållande att fungera, måste man kompromissa och inse att man är två i relationen (eller fler = barn). Man kan inte vara egocentrisk och kräva att alla ska köra ditt race. Ville bara klargöra detta, så ni inte går och tror att allt är så himla pluttinuttit.
Tack för de fina orden till både mig och min dotter. Ja humöret har väl blivit bättre men vissa perioder i månaden är det väl lite si och så. Tänkte jag skulle sluta röka, har inte rökt sedan i lördags. Men min kära man tyckte inte det var ett bra tillfälle just nu, då jag är stressad av jobb, mens och sedan sluta röka mitt i allt. Han bad mig ta det någon annan gång, vet inte om det har något med mitt humör att göra eller vad tror du??? Så vad gör jag jo, går ut och tänder en cigarett.
Syrran
Tack underbara moster! Jag blev verkligen berörd av det du skrev och det känns i hela hjärtat! Jag är otroligt tacksam för att ni kom. Det betydde så mycket för mig!
