Exet!
Jag blir galen på mig själv. Varför ska jag bli så förbaskat arg jämt när jag pratar med mitt ex? Varför får han mig jämt att gå i taket? Varför?!!!!
Jo, av den enkla anledningen att jag verkligen bryr mig om hur våra barn mår! Medan han i sin tur är mer intresserad av att han och hans nuvarande fru har det bra. Det som gör mig så himla arg just nu är att exet har 4 veckors semester, varav två är nu i sommar och två i september. Gissa vad han ska göra dessa veckor? Jo, i sommar ska han och frugan ut med båten båda veckorna och i september ska de...jo, naturligtvis...ut och segla! Men inte i Sverige inte, utan till Grekland bär färden.
Min fundering är då: vad ska han göra med barnen i sommar? Svaret = de kan följa med på båten i sommar om de vill. Vilket de då inte kan/vill (exet är medveten om detta!). Grabben jobbar då och tösen går inte ihop med hans fru. Exets fru är anledningen till att vår dotter bor hos mig och är inte hos sin pappa överhuvudtaget. Visst är det då lätt att kläcka ur sig att de kan följa med? Han vet ju av naturliga skäl att det inte skulle funka!
Skälet till att jag blir upprörd är att barnen vid flera tillfällen har sagt att de skulle vilja vara med sin pappa (utan frugan i släptåget). Detta har jag upplyst exet om, men han fattar inte i alla fall. Eller så gör han det, men inte bryr sig. Vilket jag innerligen hoppas inte är fallet!! Efter vårt samtal idag hoppas jag att han tar sig tid med sina barn!
Mothugget jag fick av honom var att jag hade det minsann lätt, som var en sådan perfekt mamma! Jag tror jag kreverar! Jag är allt annat än perfekt!
Men vänta... Hur är en perfekt mamma? Vem bestämmer vad som är perfekt? Är det att älska sina barn över allt annat och att alltid finnas där för dem? Då är jag perfekt...
Vem bestämmer normerna för perfektionism? Är måttet på lycka att vara felfri eller finns det andra kvalitéer som är mer värdefulla och som kompenserar de egenskaper som kanske inte är fullt lika förträffliga? Vem har svaren...
Det är trist att han fortfarande får dig att bli vansinnig, men så har det ju varit hela tiden! Jag skulle också bli galen när man inte sätter sina barn i första rummet, det är ju så självklart! Men se vad han har, och se vad du har...det har jag sagt förr. Men jag vet att du står på dig när det gäller dina barn, och tids nog kanske det ger resultat, vem vet? Det är ju han som förlorar på det i längden, barnen börjar bli stora nu och om dom är lika sin mor, vilket dom är, så har dom också blivit kloka! Snart kanske du slipper att ha så mycket med honom att göra. Kämpa på bara! Kram på dig!
