Fröken Mullig

Vänner är, efter familj och släkt, det viktigaste som finns. Vem klarar sig utan vänner? Inte jag iallafall! Vänner finns av många det slag. Kan man gradera vänner? Eller är det så att man har olika vänner för olika syften? Under årens lopp har jag sållat bland mina vänner. Låter det grymt? (Jag har säker själv blivit bortsållad). Livet är fullt av olika skeenden och av olika vänner. Vissa kommer och går, vissa stannar en längre tid och vissa har man kvar hela livet.

Vad är det som gör att man blir vänner? Är det en viss personkemi som ska stämma, eller kan det vara så att man bara "råkar" finnas på rätt plats vid rätt tillfälle?

Själv är jag oerhört tacksam över de vänner jag har. Jag har under åren tappat kontakten med vissa och återtagit kontakten med andra (olika skeenden i livet), medans andra har funnits hos mig under många många år! Sen är det så att man inte alltid träffas regelbunden, men när man ses, då är det som igår! En av mina vänner är just nu en småbarnsförälder och den delen av livet har jag redan upplevt. Vilket innebär att vi är i olika skeenden i tillvaron och träffas nästan aldrig! Men hon kommer att komma ikapp mig :)

Vänner, som gör att man mår bra, är ovärderliga. Personer, som nästa kväver en med sina egna angelägenheter och inte är intresserade av den andre, är ingen bra vän. Man måste kunna ge och ta. Inte bara ta!

Åj! Oops!!  Kom och tänka på att jag själv kan vara en väldigt egocentrisk person. Pratar och pratar och pratat... mina vänner får kämpa för att få en syl i vädret.  Är jag då en bra kompis? Lyssnar jag på mina vänner eller ta jag bara hela tiden? Nu har jag fått något att fundera på! Oj oj oj....