Det finns hopp...

Att man kan vara så slutkörd! Jag känner att jag behöver ta det lugnt nu. Ett av mina nyårslöften var ju att sköta om mig själv! Men när tentaperioden, Nationella proven och utvecklingssamtalsperioden infaller under samma tidsperiod, är det svårt att stressa av!

 

Det är tre faktorer jag själv inte kan styra över och då gäller det att gilla läget. Men det är inte samma sak som att inte få känna sig trött! För trött är jag!

 

Jag har i alla fall hållit mina löften om att unna mig massage! Jag var på massage för två veckor sedan och det var underbart! Inte så behagligt kanske, med tanke på att jag under många många år har undvikit att lyssna på min kropp! Kroppen hade nog behövt haft underhåll många gånger om, men jag har inte lyssnat på det örat…så lite fick jag allt lida under massagen. Trots det, var det skönt efteråt, men ack så öm jag var i flera dagar efter åt i framförallt nacke och skuldror. Nu har jag en ny massagetid, om ett par veckor, att se framemot.

 

Min vikt däremot har varit stadig! Jag har inte gått upp (tack och lov) och jag har heller inte gått ner (tyvärr). Nu är min rygg så pass bra att jag kan gå på löpbandet upp till en timme och förra veckan var jag på pilates-träning och så gott som alla övningar kunde jag göra! Så idag ska jag göra ett nytt försök och mitt mål är att jag till sommaren ska kunna vara i gång och träna för fullt igen.

 

Jag går på behandling en gång i veckan för ryggen och nacken.  Det visade sig nämligen att nacken var en av orsaken till att jag hade ont i ryggen. Det var först efter den upptäckten som jag började bli bättre i ryggen! I och med att de började behandla nacken också! Så hoppet lever!

 

Nu ska jag lägga mig och ta en liten power-nap! Är så trött!


Inte på topp!

Har egentligen ingenting att skriva om! Är alldeles tom i huvudet och utan inspirations att skriva överhuvudtaget! Känner att mina ryggproblem börjar ta över psyket! Har aldrig varit i en sådan situation förut! Där jag själv inte kan bestämma vad jag ska göra eller inte! Vill träna – kan inte! Vill åka skidor (slalom) – kan inte! Vill kunna sitta mer än max en timme i taget – kan inte! Vill åka MC- kan förmodligen inte! Jag blir gaaaalen!!!

 

För att inte tala om vikten! Den står helt still! Inte ett gram har försvunnit på två månader! Nu har det gått så långt att jag har börjat slarva med kosten! Jag blir gaaaalen!!!

 

Förstår ni nu att jag nog inte ska skriva mer just nu! Vill inte fokusera på det negativa utan jag måste hitta tillbaka till en mer positiv syn på tillvaron! Jag är ju trots allt inte dödssjuk och jag är inte helt orörlig.

 

Jag lovar att återkomma när jag känner mig mer entusiastisk över tillvaron! Förhoppningsvis snart nog!


 
                       

 


RSS 2.0